Ledarkrönika:
Vi vet alla att man alltid måste läsa också det finstilta innan man skriver under ett avtal. Men hur många av oss gör det faktiskt?
Det gäller särskilt digitala avtal - alla de villkor vi måste godkänna för att kunna vara med i Facebook och använda olika molntjänster, för att inte tala om att alla appar för mobiltelefonen och pekplattan. Vi scrollar bara nedåt och kruxar för "I agree". Språket är ju ofta engelska.
Det klassiska exemplet på att man ska läsa det finstilta gäller försäkringsavtal.
Förra veckan berättade både Vasabladet och Svenska Yle om Elisabeth Rantschukoff som blev sjuk medan hon frivilligarbetade i Kina. Så sjuk att hon behövde sjukhusvård.
Rantschukoff hade på förhand kollat med sitt försäkringsbolag och fått besked att hennes resenärförsäkring beviljas utan klausuler. Det tolkade Rantschukoff förståeligt nog så att det inte finns några begränsningar.
Men när det verkligen gällde uppstod problem. Eftersom Rantsuchukoff har en kronisk sjukdom, astma, gäller trots allt en särskild paragraf. Enligt den skulle bara en veckas sjukhusvård ersättas. Vid det laget hade Elisabeth Rantschukoff redan vårdats på sjukhus i två veckor – och läkaren sa att hon är för sjuk för att skrivas ut.
Fallet är ännu inte avgjort och den springande punkten är om inte försäkringsbolaget borde ha informerat Rantschukoff om paragrafen eftersom hon fyllde i en hälsodeklaration och dessutom diskuterade med bolaget.
När det gäller försäkringar finns särskilda processer för hur tvister ska avgöras. Det finns också när man köper varor och tjänster och nuförtiden köps allt mer på nätet. I den situationen är förhandsinformationen till kunden också viktig. Kunden ska få väsentlig information, inte bara i allmänhet utan också specifikt för just sig.
När det gäller gratis nättjänster och appar handlar det inte om ett köp. Men nu för tiden diskuteras till exempel i Tyskland om det ändå inte är fråga om ett slags bytesaffär eller handel. Kunden tillåter att företaget får tillgång till och utnyttjar hens uppgifter kommersiellt mot att applikationen får användas. I så fall kan konsumentlagstiftningen tillämpas. Också dataskyddslagstiftningen ska hjälpa oss att bevara den personliga integriteten.
Det är en underlig situation att miljoner människor godkänner villkor utan att veta vad de går med på. Frågan är om det är rimligt att förutsätta att man läser genom tiotals eller hundratals sidor svårbegriplig text. Än så länge är det ändå just det som förutsätts.