Optimistiska vänstersossar
Hård kritik av Samlingspartiet och SFP:s ordförande Carl Haglund på FSD:s kongress visar på en klar polarisering och ideologisering inför valet.
Med tanke på att stödet för SDP historiskt sett ligger väldigt lågt är den optimism som präglar Finlands svenska socialdemokraters (FSD) kongress anmärkningsvärd. Men visst finns det ur socialdemokratisk synvinkel positiva tecken att ta fasta på.
De senaste mätningarna har visat ett litet, men dock, plus för socialdemokraterna och det är uppenbart att valresultatet i Sverige också ger råg i ryggen. Omvänt kunde man säga att om resultatet i det svenska valet hade varit ett annat så skulle våra egna socialdemokrater ha haft det ännu svårare.
Den nya svenska minoritetsregeringen deklarerar att det inte är aktuellt för Sverige med ett Natomedlemskap. Det gör livet betydligt lättare för SDP som anser att det inte heller för Finlands del är aktuellt med att ansöka om medlemskap. Utrikesminister Erkki Tuomioja (SDP) betonade ändå då han höll inledningsanförandet i den politiska debatten på FSD-kongressen i går att vi ska hålla fast vid möjligheten att överväga ett medlemskap.
Den andra konkreta rikssvenska frågan som våra egna socialdemokrater nu tar fasta på är den svenska deklarationen att inte godkänna vinstjakten inom välfärdssektorn. Det var en viktig fråga framför allt för det svenska Vänsterpartiet, som stöder minoritetsregeringen efter att den gemensamma deklarationen hade godkänts. Den svenska processen kommer att ta lång tid men riktlinjerna är tacksamma att ta fasta på hos oss, eftersom vårdreformen ständigt är aktuell. Det är inte alls uteslutet att vården och särskilt de privata vårdföretagens ställning blir en valfråga också i Finland om Samlingspartiet verkligen backar från den parlamentariskt överenskomna vårdreformen.
Vården och frågan om vinstintresset är en fråga med stor ideologisk laddning och i den meningen en bra valfråga. Men det gäller också att komma ihåg att Socialdemokraterna har haft en benägenhet att just inför val betona den här typen av frågor. Efter valen har de sedan ofta glömts bort och i många kommuner har socialdemokraterna deltagit i utlokaliseringen av tjänster.
Många på FSD-kongressen verkade nöjda med att SDP:s nya ordförande, finansminister Antti Rinne har profilerat partiet tydligare än föregångaren Jutta Urpilainen. Det har betytt gnabb och irritation inom regeringen – men fungerat bra inom och för SDP. Under de senaste veckorna är det inte bara SDP som har muckat gräl inom regeringen – det har också Samlingspartiet gjort med sina utspel om vårdreformen och miljöskyddet.
Erkki Tuomiojas analys av SDP:s kräftgång var att partiet efter de svåra men nödvändiga åtstramningsbeslutet i slutet av 1990-talet alltför länge fortsatte på samma linje. Enligt Tuomioja var SDP:s valprogram inför valen 2007 och 2011 på rätt linje – men partiet hade tappat sin trovärdighet eftersom man hade sagt ett och gjort något annat. Tuomioja efterlyste ett klarare socialdemokratiskt program – alltså just det som har efterlysts ända sedan SDP:s valnederlag 2007.
Det verkar uppenbart att det sker en polarisering i vårt politiska fält – Samlingspartiet tar stora kliv högerut under Alexander Stubbs ledning och SDP flyttar sig åtminstone en aning vänsterut. Ulf Sundqvist fick kraftiga applåder av FSD-ombuden när han efterlyste en rödmylleregering efter valet och konstaterade att alla stora välfärdsreformer i Finland har genomförts under ett sådant politiskt styre. Samlingspartiet däremot har historiskt sett motarbetat de flesta av dem – till exempel grundskolereformen som Sundqvist själv som ung undervisningsminister införde. På en direkt fråga svarade Erkki Tuomioja att ett samarbete mellan Centern och SDP vore naturligt eftersom Samlingspartiet gått högerut.
Det är intressant att notera att nästan varje gång Samlingspartiet fick kritik för sin högerpolitik nämndes också SFP:s ordförande Carl Haglund. Kritiken riktar sig uttryckligen mot Haglund, som inte verkar vara särskilt populär bland ledande socialdemokrater. Det kan just nu framstå som en fjäder i hatten för Haglund, men med tanke på svenskans framtid och det tvåspråkiga Finland är det viktigt att samarbetet mellan SFP och SDP fungerar.