Två, tre eller många
Stubbs regering ska ännu avge kring tvåhundra lagförslag men alla partier har redan siktet inställt på riksdagsvalet och nästa regering.
Just nu är det svårt att tro något annat än att Centern och Samlingspartiet bildar kärnan i nästa regering. De två tävlar om att bli störst och därmed statsministerparti. I Yles senaste mätning ledde Centern klart. Å andra sidan visade Helsingin Sanomats senaste mätning att skillnaderna mellan de fyra största partierna kan hålla på att krympa. Centern och Samlingspartiet har sedan en tid bildat en grupp för sig medan SDP och Sannfinländarna kämpat i en annan kategori, en för partier med ett stöd på omkring femton procent.
Centern och Samlingspartiet har som borgerliga lätt att komma överens, vilket de senast gjorde i Matti Vanhanens och senare Mari Kiviniemis regering 2007–2011.
Sedan dess har förstås väldigt mycket hänt. Valresultatet 2011 var en skräll som drabbade särskilt Centern hårt. Båda partierna har nu relativt färska partiledare och ingendera har särskilt lång erfarenhet av politik, eller i Stubbs fall inrikespolitik.
Just nu verkar både Alexander Stubb och Juha Sipilä ha en stabil ställning i sina respektive partier och stå som garanter för framgång, men riktigt så enkelt är det ändå inte. Bådas trumf är deras popularitet – men det kan snabbt bli en svaghet. Särskilt inom Centern är man så säker på en seger att det kan leda till platt fall – och försvaga Sipiläs ställning.
Får man tro en färsk statsministermätning ligger Juha Sipilä ändå klart bättre till. På andra plats kom Stubb, som hade ett särskilt starkt stöd bland personer under 25 år.
Om Centerns och Samlingspartiets kommande regeringsposition i dagsläget verkar bedrägligt självklar är det intressantare att reflektera kring resten av regeringen. Blir det en regering med tre stora partier? Vilket är i så fall det tredje partiet?
SDP har under Antti Rinnes ledning inte blivit mer än marginellt populärare – trots att Rinne har lyckats bra med att profilera sitt parti. Barnavdraget i regeringsförhandlingarna, förslagen om att höja garantipensionen inför budgetförhandlingarna och Rinnes frondering mot Jan Vapaavuori (Saml) i fråga om kärnkraftstillståndet för Industrins Kraft irriterade de övriga regeringspartierna men fyllde sin funktion för SDP. Men om inte SDP:s väljarstöd stiger klart är en fortsatt regeringsmedverkan osannolik.
Sannfinländarna ser ut att ha befäst sin ställning men kommer man inte med i nästa regering kan den smulas sönder. Viljan där är alltså stor, men det är andra som avgör om Sannfinländarna får en chans. Motivet skulle i så fall vara att krama ihjäl dem.
En regering med två stora och några små partier är också en reell möjlighet. Både SFP och KD ställer mer än gärna upp. En så ideologiskt bred regering som vi fick 2011 skyr däremot alla så långt det bara är möjligt.