Avkylningstid för ministrar
Det är välkommet med klara rekommendationer för intressekonflikter som kan uppstå när ministrar övergår till andra uppdrag.
I Finland har vi helt saknat riktlinjer för situationer när en minister hoppar av till ett uppdrag utanför statsförvaltningen men inom samma bransch. Detsamma har gällt de politiska medarbetarna. I många andra länder finns rekommendationer och regler. Storbritannien och Norge nämns som stater med rätt strikta regelverk och till samma kategori hör också EU-kommissionen.
Bristen på regler, rekommendationer eller ens reflektioner kring intressekonflikter blev uppenbar till exempel då näringsminister Jyri Häkämies (Saml) över ett veckoslut bytte hatt och blev vd för EK, näringslivets intresseorganisation, för snart två år sedan. Också specialmedarbetarna Jussi Kekkonens (Saml) och Matti Hirvolas (SDP) avhopp från politiken till kommersiell lobbning har väckt diskussion.
I fredags kom statens färska tjänstemannaetiska delegation med sina förslag om hur man ska handskas med de intressekonflikter som kan uppstå. Delegationen tillsattes i maj och fick genast sitt första konkreta uppdrag, som nu alltså har slutförts i form av rekommendationer för ministrar, deras statsekreterare och specialmedarbetare.
Förslaget påminner på många sätt om den praxis som tillämpas i just Storbritannien och Norge. Tanken är att den regering och de ministrar som tar över efter valet i april förbinder sig att meddela om planer att övergå till andra uppgifter utanför statsförvaltningen till den tjänstemannaetiska delegationen. Samtidigt förbinder sig ministern att följa delegationens rekommendation om en eventuell karens. Frågan skulle vara aktuell under en övergångstid eller en så kallad avkylningstid på ett år. Om det behövs en karenstid avgör delegationen från fall till fall. Det är aktuellt om det finns uppenbara intressekonflikter mellan ministerns ansvarsområde och de nya arbetsuppgifterna.
Då det gäller tjänstemän har det funnits rekommendationer sedan början av 2000-talet men det har gått väldigt trögt att omsätta dem i praktiken. Delegationens tanke är att de politiska medarbetarna, som formellt är tjänstemän, ska omfattas av tjänstemannareglerna. Rekommendationen är att man då anställningen börjar kommer överens om att ett karensförfarande kan tillämpas då anställningen slutar.
Teuvo Metsäpelto, som leder den tjänstemannaetiska delegationen, påpekar att det i grunden handlar om självreglering och inte om kontroll. Avsikten är att skapa en diskussion om etik och den vägen skapa en etisk kod.
Det är alltså nu politikerna och nästa regering som har bollen. De borde förstå att själva förutsättningen för att vårt politiska system och förvaltning ska fungera är tillit. Det kräver öppenhet och genomskinlighet av det slag som nu föreslås.