Sätt 65-åriga Skyddspolisen i pension
De moderna hotbilderna motiverar inte bara en uppdatering av Skyddspolisens befogenheter, utan en helt ny form av säkerhets- och underrättelsetjänst för Finland.
I onsdags överlämnade en arbetsgrupp vid inrikesministeriet sin rapport till minister Päivi Räsänen (KD) gällande utveckling av Skyddspolisens (Skypo) administration, övervakning och befogenheter. Räsänen välkomnade rapportens förslag om att administrativt flytta Skyddspolisen från Polisstyrelsen till inrikesministeriet, med motiveringen att Skyddspolisens uppgifter blivit mer internationellt betonade och att förhållandet till säkerhetspolitiska beslutsfattare därmed accentuerats.
Räsänens förslag verkade falla i god jord och väckte åtminstone omedelbart väldigt lite kritik. En av få avvikande röster var ordföranden för förhandlingsnämnden i polisärenden, riksdagsledamot Mika Kari (SDP) som, innan några beslut om administrativ placering fattas, ville se en bred politisk diskussion om vilka Skyddspolisens framtida uppgifter ska vara.
Ville socialdemokraten Kari påminna om Skypos – och särskilt föregångarna Detektiva centralpolisens och Statliga polisens – mörka historia som politiskt styrda socialistjägare? Kanske handlade kritiken bara om rationalitet i tågordningen.
Det är hur som helst lätt att hålla med om behovet av grundlig diskussion om nya verksamhetsbilder och befogenheter, och det är tacksamt att arbetsgruppens rapport innehåller en mycket bra grund för det samtalet.
Skyddspolisens historia börjar med huvudstabens Avdelning III som efter inbördeskriget hade hand om allt från utrikes militärunderrättelse till övervakningen av samhällsomstörtande element inom landet, det som fanns kvar av den röda sidan. I juli 1919 grundades Detektiva centralpolisen för övervakning av den inre säkerheten, det vill säga hålla ett öga på subversiva socialister. Samma linje fortsatte också när man 1938 bytte namn till Statliga polisen (Stapo), bättre hågkomna som Valpo efter finskans Valtiollinen poliisi.
Efter kriget vände Stapo politisk kurs 180 grader, under kommunisten Yrjö Leinos sejour som inrikesminister, men upplöstes efter vänsterns valförlust 1948 och ersattes av den totalreformerade Skyddspolisen. Nu hade man inte längre rätt till avlyssning eller arresteringar.
Officiellt var Skyddspolisen politiskt neutral, men vid sidan av kontraspionage mot sovjetagenter förblev övervakningen av inhemska vänsteraktivister ändå en central del av verksamheten ända in på 1980-talet, då president Mauno Koivisto enligt folklig tolkning "förpassade Skypo in i sitt skal".
Med Sovjetunionens kollaps försvann också det omedelbara hotet från KGB, och under 1990-talet fann – vissa skulle säga uppfann – Skypo nya hot mot rikets säkerhet i miljö- och djurrättsaktivism och anarkistkretsar. Den 11 september 2001 förändrade allt, och nu, en pensionsålder sedan Skypo instiftades, anses tiden mogen för att återbörda den under statsrådets politiska kontroll, och diskutera utökade befogenheter.
Skypo-rapporten räknar träffsäkert upp nya utmaningar som i dag påverkar Finlands säkerhet – och listan är lång: Som mest akut betraktas islamsk extremism i Syrien, Irak och Afrikas horn, respektive Rysslands nya oförutsägbarhet.
I längre tidsperspektiv identifierar rapporten cyberhot, risken för folkresningar, minoritetsförtryck och ifrågasättande av maktens legitimitet i ett ekonomiskt segregerat EU. Man hymlar inte heller med risken för invandrargruppers radikalisering och inbördes konflikter. Den nya politiska polariseringen mellan öst och väst berörs, liksom tävlingen om Arktis och globala naturresurser i stort, såsom energi, mat och vatten.
Även klimatförändringen nämns.
I ljuset av den omvälvande hotbildsförändring som Skypo genomlevt under bara senaste tio år, ter det sig halvdant att minister Räsänen som enda reformåtgärder föreslår en administrativ förflyttning av Skypo från Polisstyrelsen till inrikesministeriet, samt en mekanism för att årligen uppdatera Skypos operativa prioriteringar.
Skypo är ett barn av en svunnen tid, belamrad av sin historia. Finlands aktuella säkerhetssituation däremot liknar ingenting vi tidigare upplevt.
Har man förmågan att förnyas i grunden, eller är det dags för ett politiskt principbeslut att bevilja 65-åriga Skyddspolisen sin pension, och i stället forma en modern säkerhets- och underrättelsetjänst med nya befogenheter och jurisdiktion, för att bemöta de komplexa och varierande men faktiska hotbilder som Finland i dag står inför?