Strejk är det yttersta medlet
Ingen i huvudstadsregionen undgick att märka gårdagens strejk men ändå löpte åtminstone trafiken bättre än väntat.
Strejken utlystes av fackförbundet JHL, som organiserar anställda inom den offentliga sektorn och vårdområden. Spårvagnar och metron gick inte och skolelever och dagisbarn måste nöja sig med kall lunch, bland annat.
Strejken är politisk. Facket vill lyfta fram bolagiseringen av stadens affärsverk Palmia. Bolagiseringen beror på ett EU-direktiv som har omsatts i finländsk lagstiftning och innebär att offentligt ägda affärsverk inte får konkurrera med företag. Affärsverk betalar inte samfundsskatt och till den del de förekommer på marknader med andra företag måste de antingen ombildas till företag eller dra sig ur konkurrensen.
Helsingforspartierna är delade och De grönas inställning blir avgörande. Samlingspartiet och SFP är för en bolagisering som omfattar ungefär hälften av Palmia. SDP, VF och Sannfinländarna talar för en mer minimalistisk modell. De kritiserar också beredningen och anser att den har varit snedvriden eftersom alternativet att dra sig ur konkurrensen inte har presenterats ordentligt. Om det finns fog för kritiken är det allvarligt.
Oron över bolagiseringens konsekvenser är fullt förståelig. På sikt handlar det om att de anställda måste byta fack och avtal och i de flesta fall får lägre lön. De som arbetar i skol- och storkök, som väktare och städare hör till just den lågavlönade gruppen som i många fall tjänar under 2100 i månaden. Det är svårt att klara sig på en sådan lön i huvudstadsregionen.
Är en endagsstrejk som drabbar vanliga helsingforsare berättigad? Motfrågan är hur de anställda kan göra sin röst hörd när det gäller de enorma förändringar som arbetslivet genomgår. Uppsägningar, nollavtal och arbetsvillkor ingen kunde förställa sig för tio–femton år sedan är nu vardag. Strejken är ett synligt sätt för de anställda att protestera med eftertryck, kanske det enda sättet i globaliseringens tidevarv. I ett demokratiskt samhälle ska allas röster höras – också mellan val. Medborgarorganisationer, även de fackliga, är en viktig del av det demokratiska samhället.
Bolagiseringen har också andra konsekvenser. Även om ett bolag helt och hållet ägs av en kommun inskränker redan det faktum att det handlar om ett företag insynen. Det utrymme där det demokratiska och öppna beslutsfattandet kan röra sig blir alltså mindre när kommuner bolagiserar en del av sin verksamhet, till exempel centrala funktioner som vatten- och elförsörjningen. Det påverkar också mediernas möjligheter att få information och rapportera.
Man kan också på goda grunder ifrågasätta om stora affärsverk som Palmia ska ansvara för sådant som skolmaten. Sund konkurrens leder ofta till smidiga och effektiva lösningar. Det ligger ändå i allas intresse att det inte sker på de anställdas bekostnad.