Och så blir de bara fyra
Vi är ovana vid sådana regeringsomställningar som under Katainen och Stubb. En knapp riksdagsmajoritet kan ändå vara en nyttig övning.
I dag lämnar De gröna med största sannolikhet regeringen. Det innebär att vi från en bred sexpartiregering ännu i början av året nu får en fyrpartiregering med knappaste möjliga majoritet. Det leder till praktiska besvärligheter för både regeringen och riksdagsledamöterna.
Jyrki Katainens breda sexpartiregering uppstod för att dess sammansättning var den enda tänkbara efter riksdagsvalet 2011. Efter hand har det visat sig att Socialdemokraterna ändå klarar sig utan Vänsterförbundet, vars uppgift har varit att täcka den vänstra flanken. Och nu bedömer de fyra som blir kvar att man också klarar de sista månaderna utan De gröna.
Redan när Katainen kastade in handduken höjdes röster för ett förtida val. Så mycket hade förändrats i såväl Finland som Europa. Den ekonomiska situationen har blivit bara dystrare, de två viktigaste ministrarna, och flera andra också, har bytts ut och Vänsterförbundet har lämnat regeringen. Lägg därtill den säkerhetspolitiskt mest kritiska situationen i Europa sedan andra världskriget. Det finns mycket som talar för att väljarna borde höras om vilka partier och personer som i den här situationen ska styra Finland.
Författningsexperter påpekar i alla fall att grundlagen är skriven så att förtida val ordnas enbart i en mycket allvarlig politisk kris. I klartext handlar det om en situation där partierna helt enkelt inte kan enas om en politisk regering. Om Samlingspartiet och SDP råkade på en total kollisionskurs skulle det kunna leda till en sådan situation. Författningen utgår alltså från de politiska krafterna, partierna, och inte från att väljarna ska höras i exceptionella situationer.
Det finns också helt praktiska aspekter. Även om det skulle bli aktuellt med förtida val tar det några månader innan valet kan bli av. Eftersom det ordinarie valet hålls i april kan många tycka att en tidigareläggning med någon månad inte ger något mervärde.
Partierna vill säkert ha all tid de kan få för att ladda upp inför riksdagsvalet. Det gäller också oppositionen trots att just den nu viftar med nyvalsmöjligheten.
I trettio år har vi vant oss vid majoritetsregeringar, även om statsministrarna under 2000-talet har avgått av olika orsaker. Kärnan i Katainens och Stubbs regeringar har bestått, trots att ledande personer har bytts ut och två partier har gjort eller gör sorti.
Vår eget val 2011 och det svenska valet i söndags visar att den politiska kartan nu är sådan att stabila majoritetsregeringar är svåra att få ihop. Det kan alltså vara en riktigt nyttig övning att agera med en knapp riksdagsmajoritet. I framtiden bör också minoritetsregeringar ses som reella alternativ. Riksdagens roll understryks och omfattande reformer kräver en bred förankring. Det behöver inte alls vara illa.