Likheter och olikheter i politik
Finland och Sverige liknar varandra på många sätt, men de politiska konstellationerna har varierat. Åtminstone tillfälligt tycks likheterna öka.
Trots att Sverige är det land där vi kan känna igen oss i det mesta finns det också skillnader. Till dem hör de politiska konstellationerna, valsystemet och regeringsbildningen.
I Finland har vi ett renodlat personval, vi röstar på både person och parti. Det sätter sin prägel på våra valkampanjer, på partierna och hur våra politiker agerar. Sverige har listval, även om man nu för tiden också kan välja person på listan.
Sverige har varit ett land med blockpolitik, Finland ett land med koalitionsregeringar och konsensuspolitik över blockgränserna. Det har betytt att svenskarna ofta på förhand har vetat vilket regeringsalternativ de röstar för medan politikerna i Finland hårdnackat vägrar berätta för väljarna vem de egentligen skulle vilja styra landet med. Man vill lämna portarna öppna för snart sagt vilka samarbetskoalitioner som helst.
Det är kanske framför allt den här skillnaden som har lett till att den politiska diskussionen i Sverige före val är klart mer ideologiskt präglad än vår finländska diskussion. Det handlar om samhällssyn, sakfrågor och kompetens. I Finland går den politiska debatten ofta ut på att man slår varandra i huvudet med fakta, gärna sifferfakta, och mindre om principer och värderingar.
Den här gången är många frågor oklarare än de brukar vara i Sverige inför ett val. Trillar något parti - Kristdemokraterna eller Centern - ur riksdagen? Kommer Feministiskt initiativ över spärren på fyra procent?
Det är också oklart vilket regeringsalternativet är om den borgerliga alliansen förlorar valet. Socialdemokraterna, som tidigare har haft ett väljarstöd på till och med över fyrtio procent men nu i mätningarna landar på under trettio procent är inte öppna med hur man tänker.
Det rödgröna blocket har lett i opinionsmätningarna men skillnaderna minskar. Det är inte så enkelt att det blir en regering med Socialdemokraterna, Miljöpartiet (MP) och Vänsterpartiet (V) om alliansen förlorar. Det kan bli en minoritetsregering, eller en regering med Socialdemokraterna och Miljöpartiet med stöd av Vänsterpartiet i vissa frågor. I en del frågor, som kärnkraft och försvar, är den socialdemokratiska linjen en helt annan är MP:s och V:s.
En borgerlig seger är inte alls utesluten. Redan för fyra år sedan var det historiskt att den borgerliga regeringen fick fortsatt förtroende och ännu ett framgångsrikt val kunde ändra på konstellationerna grundligt.
Det som förenar de svenska partierna över blockgränserna är isoleringen av Sverigedemokraterna (SD). Motsvarande har inte skett i Finland, även om jämförelsen haltar såtillvida att Sannfinländarna inte motsvarar SD. Motståndet mot SD:s politik kan bädda för mer blocköverskridande politik i Sverige.