Åtminstone inget bakslag
Mötet i Minsk sent i förrgår om Ukraina innebär inget genombrott, men är ändå ett litet steg i rätt riktning.
Åtminstone inget bakslag
Mötet i Minsk sent i förrgår om Ukraina innebär inget genombrott, men är ändå ett litet steg i rätt riktning.
Många var måna om att banta ned förväntningarna inför mötet i Minsk till ett minimum, bland dem vår egen president Sauli Niinistö. Alltför högt ställda förväntningar kan göra stor skada när verkligheten inte alls möter dem. Det fanns inte förutsättningar för något genombrott, men det blev i alla fall ett eller egentligen flera möten.
Under rådande omständigheter kan redan det att parterna möts och diskuterar Ukraina faktiskt betecknas som ett framsteg, eller åtminstone ett litet steg i rätt riktning. Det går inte att lösa den svåra situationen i Ukraina utan kontakter och diskussioner, förhandlingar och avtal.
Ändå är positionerna fortfarande låsta. Det största problemet är att Ryssland vägrar erkänna sig vara den part man själv har gjort sig till i den ukrainska konflikten. Putin slog på den punkten ifrån sig precis som tidigare och påstod att det handlar om en intern konflikt – trots att bevisen på den ryska inblandningen i form av soldater och materiel blir allt konkretare och mer påfallande. Senast i går rapporterade Ukraina att ryska pansarfordon tagit sig över gränsen.
Å andra sidan sade Putin också att han ska "göra allt" för att bistå fredsdialogen.
Ukrainas Petro Porosjenko uppgav att man har kommit överens om att göra upp en färdplan eller en så kallad vägkarta för att uppnå fred. Det ska ske inom en kontaktgrupp med representanter för Ukraina, Ryssland och OSSE. Om de här uppgifterna stämmer och förverkligas så är det en positiv signal.
Men samtidigt som dessa små, spirande positiva tecken kunde noteras intensifierades våldet i östra Ukraina, där befolkningen är hårt utsatt. Det är illa. Våldet och dödsfallen, osäkerheten, bristen på vatten och mat och allt som hör ett normalt liv till, försvårar möjligheterna att bygga upp, eller egentligen skapa, ett någorlunda enhetligt Ukraina. För det behövs förtroende.
På agendan för Natos toppmöte nästa vecka finns Natos reaktion på den nya säkerhetssituationen i Europa. Inom Nato finns olika åsikter om hur man borde gå till väga. I en intervju i The Guardian säger avgående generalsekreterare Anders Fogh Rasmussen att det blir trupper och nya baser i Natos östliga medlemsländer. De baltiska staterna och Polen har efterlyst en starkare Natonärvaro. Det är klart att Nato har ett behov att visa att man står bakom varje medlemsland och att man, precis som Ryssland, har kapacitet att vid behov reagera snabbt. Tyskland går i bräschen för de Natoländer som är måna om att motåtgärderna inte förvärrar spänningen. Balansgången mellan att å ena sidan visa att Rysslands expansiva åtgärder inte accepteras men å andra sidan göra det på ett sätt som inte leder till ännu en upptrappning är delikat. Förhoppningsvis lyckas den.