Utbildning är a och o
Det stormar kring förslaget att höja läropliktsåldern. Formellt handlar det om kostnaderna men under ytan finns mer än så.
En av tvistefrågorna under budgetförhandlingarna nästa vecka är förlängningen av läroplikten till 17 år. Det tyder åtminstone medierapporteringen från riksdagsgruppernas sommarmöten på och även de ställningstaganden som riksdagsledamöter från olika partier skickar ut. Undervisningsminister Krista Kiuru (SDP) uppger ändå att hon har hela regeringens stöd i läropliktsfrågan. Det stämmer såtillvida att regeringen i november i fjol beslöt förlänga läroplikten som en del av det så kallade strukturpaketet. Då budgetramarna slogs fast i våras anslogs reformen femton miljoner.
Kiurus och ministeriets förslag går inte ut på att förlänga grundskolan med ett tionde år utan i stället ska läroplikten omfatta ett obligatoriskt år av studier på andra stadiet efter grundskolan. Eller en utbildning som förbereder de unga för andra stadiets utbildning, eller hjälper dem att klara av grundskolan med heder genom ett tionde år.
De allra flesta ungdomar fortsätter sina studier efter grundskolan men den lilla grupp som inte får en studieplats, eller av någon orsak inte är motiverade att studera, utgör ett problem. Sysselsättningsgraden för dem som enbart har grundskoleutbildning är betydligt lägre än bland dem som har en examen till. Därför är det viktigt ur de enskilda individernas synvinkel men också nationalekonomiskt att utbildningen fortsätter efter grundskolan. Det finns helt enkelt inte längre tillräckligt med sådana arbetsuppgifter där en grundskolexamen räcker.
Så långt är alla mer eller mindre överens. Det man nu verkar ha olika åsikter om är om en förlängning av läroplikten är rätt metod – och framför allt om de femton miljoner som har anslagits räcker till. På undervisningsministeriet hävdar man att summan bör räcka men erkänner att det finns en osäkerhet kring hur väl återanvändningen av skolböcker lyckas och hur mycket studiehandledningen kostar. På ministeriet hävdar man också att andra metoder har använts under de senaste trettio åren men de har inte gett resultat. Därför vill man nu satsa på en förlängd läroplikt.
Tvisten har också klart ideologiska undertoner. För SDP var beslutet om förlängd läroplikt viktigt, en politisk framgång att visa upp för anhängarna. En förbättring mitt i alla nedskärningar och negativa besked. Samlingspartiet brukar betona att man är ett bildningsparti men i det här fallet tycks rädslan för att anslagen inte ska räcka till ändå vara viktigare.
I dag är det ingen som förnekar grundskolans och hela vårt skolsystems betydelse för Finlands framgångar. Tack vare skolan där hela åldersgruppen utbildas i nio år har Finland kunnat ta tillvara hela befolkningens så kallade begåvningsreserv. På 1960-talet när grundskolreformen skulle godkännas var den ändå oerhört omtvistad och Samlingspartiet var grundskolans största och viktigaste motståndare.
Det är kanske inte rättvist att jämföra förlängningen av läroplikten med grundskolreformen, men å andra sidan är det snart femtio år sedan grundskolan infördes och trots att den till sitt innehåll har förändrats under årens lopp kan det också vara på sin plats med strukturella förändringar i skolsystemet. För det talar redan det faktum att grundskolan inte är en tillräcklig utbildning i dagens samhälle. Ändå är det svårt att avgöra om läropliktsförlängningen fyller sitt syfte och hur dyr den blir. Femton miljoner låter inte realistiskt.
Utbildningen är a och o för att en nation ska klara sig. Att den omfattar alla barn och att grundutbildningen är gratis har avgörande betydelse för ett litet land som Finland. Flera andra projekt än läroplikten inom utbildningsområdet är också aktuella under budgetförhandlingarna. Till exempel anslagen för mindre skolgrupper och för att stöda skolorna i områden med mycket invandrare och hög arbetslöshet och reformen av dagvårdslagen, som har fyrtio år på nacken.
Utbildning har en utjämnande effekt på socioekonomiska skillnader. Det arbetet måste inledas redan före skolstarten och därför är förskolpedagogiken viktig. Trots, eller egentligen just på grund av de ekonomiskt svåra tiderna, är det totalt fel att spara på utbildningen. Hoppas budgetmakarna inser det.