Hur ska vi ha det med elbilarna?
Förr var en sladd oftast resultatet av för hög hastighet i kurvor. I dag är sladden allt oftare det man tankar bilen med.
Bilfritt liv kan vara en önskedröm om man bor i Helsingfors med tämligen fungerande kollektivtrafik både ovan och under jord. Några kilometer inåt landet kan tanken på en framtid utan egen bil mest kännas som skräckvisionen av livet efter katastrofen.
Finland har långa avstånd och varken tågen eller de allt glesare bussturerna klarar av personlogistiken. Så är det på landsbygden, men också i de flesta normalstora städer.
Det goda med den utsläppsbaserade bilskatt vi levt med i några år är att det ekologiska tänket lönar sig för konsumenten. Små och snåla trecylindriga turbomotorer blir allt vanligare i normalstora bilar. Hybrider och i synnerhet laddhybrider kommer från allt fler tillverkare. En liten sensation är den relativt dyra elbilen Tesla S med drygt 50 registreringar i år, detta utan en auktoriserad importör i landet. Inom ett år kommer det att finnas ytterligare ett tiotal alternativ för den som söker en elbil eller en laddhybrid.
Alternativa bränslen finns av många slag. Det gemensamma syftet är att minska oljeberoendet och de fossila utsläppen. En övergripande målsättning är att vi senast 2020 ska kunna köra obehindrat på el eller gas både i städer och på landsväg. När det gäller etanol och biodiesel är vi i praktiken redan där. Vätgasen med sina två, snart tre, tankningsställen spelar ännu inte i samma serie.
När det gäller renodlade elbilar är Finland fortfarande ett tvehågset land. Visst vill vi ha dem på ett rent politiskt plan, men vi gör inte så mycket för att få dem. Det finns slutna kretsar som sitter och diskuterar e-mobilitet och antalet laddningsstationer. Det finns grupper som egentligen primärt vill avskaffa privatbilism, men nog tillåta kollektiva former av eldrivna fordon. Så har vi ingenjörslägret med effektuttag, vridmoment och snabbladdning som ställs mot konsumenter som ändå främst väljer bil enligt image, utseende, lastkapacitet och färg.
Det kräver politisk beslutsamhet, men innan dess en öppen och offentlig diskussion där inte bara ingenjörer och energiexperter deltar. Både entusiasterna och de negativa rösterna bör få utrymme, och de osäkra måste få torgföra sina farhågor och misstankar.
Framgångshistorien för elbilens del skrivs i Norge. Man kan inte hävda att Norge har 30 000 elbilar bara för att det finns oljepengar i landet. Historien börjar med den norska eldrivna småbilen Think och fortsätter med en brett upplagd politisk diskussion om privata elbilar som ledde till en lång rad aktiva åtgärder för att nå målet. Sedan fattades beslutet.
Tilläggas kan att till och med oljebossarna och deras underlydande oftast kör elbil i Norge. I Finland är det inte speciellt vanligt att ens elbolagens chefer och anställda privat tar steget över till elbilar.
Om Finland vill elektrifiera privatbilismen finns det redan ett recept som fungerar. Man ser bara på vilka åtgärder Norge tog till när beslutet var fattat. Ta bort skatt och moms, gör parkeringen gratis, öppna i övrigt bilfria gator och bussfiler för elbilar. Bussfilerna är i sanningens namn öppna bara tills det finns 50 000 elbilar i Norge, alternativt till 2017.
Norges klimat liknar Finlands, och också där är det bara huvudstaden som är full av bilar.
Det krävs energi för att producera el, och sällan kan en elbil drivas fram utan några som helst skadliga utsläpp i någon del av elproduktionen. Däremot är elbilen ren där den kör, vilket är bra för närmiljön.
När vi fått ett heltäckande nät av snabbladdningsstolpar försvinner problemet med elbilens begränsade maxdistans per laddning. Köper man elbil ska den klara alla uppdrag som en traditionell bil klarar. De flesta vill undvika tvåbilsfällan om det är möjligt.
Bilbranschen är en känslig konjunkturmätare, och de senaste åren har varit dåliga. I ett läge när bilförsäljningen i Europa i snitt är på väg uppåt ligger Finland fortfarande nära bottnen i statistiken.
Den tillfälliga bilskatt som infördes 1958 visade sig vara en evig inkomstkälla. Budgetförslaget för nästa år fokuserar mest på bränsleskatten, en utgift som man som bilist sällan kan påverka. Om man inte väljer eldrift.