Förtroendekris efter Rinnes solo
Bristen på förankring och en övertydlig socialdemokratisk agenda har kört budgetförslaget in i en återvändsgränd. Ett brett missnöje pyr i regeringen.
Finansminister Antti Rinne (SDP) hade en osthyvel i vardera näven när han skramlade ihop pengarna till pensionsförhöjningen och de nya stimulansåtgärderna i budgetförslaget. Tidigare politiska överenskommelser var som bortblåsta när han i onsdags presenterade sina förslag.
Största delen av hans regeringskolleger var som fallna från skyarna när de såg resultatet. Det allmänna omdömet var att budgetförslaget är SDP:s och Rinnes, inte regeringens.
Regeringsarbetet handlar och ska handla om politik. Rinne är inte den första och inte heller den sista ministern som drar hemåt i ett budgetarbete. Men regeringsarbetet är också ett lagspel. En tidig förankring hos kollegerna är ofta avgörande inför den gemensamma budgetmanglingen.
Rinne bröt mot rådande praxis när han inte presenterade förslaget för de andra regeringspartiernas ordförande på förhand. Statsminister Alexander Stubb (Saml) fick veta om de nya vändningarna först i ett sent skede på onsdagen.
Följden av Rinnes soloåkning är inget mindre än en förtroendekris i regeringen. Försvarsminister Carl Haglund (SFP) uttrycker i HBL (7.8) att Rinne har försvårat förhandlingsklimatet och får medhåll av bland annat samlingspartisterna Arto Satonen och Kimmo Sasi.
De överkörda regeringskollegerna kommer, i ljuset av det här, att ha svårt att acceptera budgetförslaget ens som en utgångspunkt för det fortsatta arbetet. Speciellt den föreslagna höjningen av kapital- och arvsskatten är en nagel i ögat för högerflanken.
Sannolikt leder det breda missnöjet till en ordentlig revidering av förslaget. Med tanke på tidtabellen för manglingen under augusti månad är det dåliga nyheter. I värsta fall får vi en lång armbrytning där regeringspartierna tvistar om utgångspunkterna för själva arbetet.
En annan konsekvens är att Antti Rinne får det ännu svårare att driva igenom sitt miljardprojekt "Remontti Oy". Tanken är att staten tillsammans med kommunsektorn och privat kapital ska ta ett ännu aktivare grepp om att renovera framför allt mögelskadade skolor. Finansieringen är tänkt att ske utanför statsbudgeten och bli en ny stimulansåtgärd som inte spräcker ramarna.
Den här belånade fonden skulle framför allt i byggbranschens ögon ses som en stor fjäder i Rinnes hatt. Att Rinnes regeringskolleger i det här inflammerade läget skulle köpa hans modell är osannolikt.
Det positiva med en reviderad och eventuellt utdragen budgetprocess är att de ekonomiska grundkalkylerna hinner bli mer precisa. I Rinnes budgetförslag saknades en konsekvensanalys av de nya sanktionerna mot Ryssland. Speciellt Rysslands svar på sanktionerna ser ut att drabba Finland hårt. Inte bara Valio och Stockmann kommer att gå på knä om importförbudet mot livsmedel blir långvarigt.
Om flygförbudet över Ryssland dessutom förverkligas blir konsekvenserna för Finnair och turismnäringen ödesdigra. Det finns skäl för Finansministeriet att revidera sina siffror. Speciellt tilltron till en ökad export på 4,6 procent nästa år känns nu ännu mer orealistisk.
Antti Rinne spelar med höga insatser. Om hans taktik är att agera den goda polisen medan hans kolleger får komma med de dystra nyheterna till exempelvis pensionärerna, så är det spelet i genomskinligaste laget. Knappast handlade hans solonummer heller om politisk orutin. Sannolikt var det överrumplande budgetförslaget det första försöket att profilera sig som ny ordförande för ett krisdrabbat parti. Rinne gör sitt yttersta för att korrigera bilden av en högerregering i landet.
Med tanke på det fortsatta budgetarbetet kan Rinnes taktik visa sig bli dyrköpt för SDP. När snålblåsten österifrån tilltar i styrka måste de ekonomiska prognoserna skrivas om. Det betyder att regeringen får kavla upp ärmarna igen.
Med rekordhöga 100 miljarder i statsskuld måste en utökad lånesumma för 2015 endast ses som en lågprioriterad nödlösning. Därför kan regeringen redan i höst ställas inför den dystra frågan igen: Höjda skatter eller nedskärningar?
I balansgången mellan de här åtgärderna kan Rinnes soloräd slå tillbaka som en rekyl mot SDP:s alternativ.