Har vansinnet normaliserats?
Ett drygt år efter Snowdens avslöjanden fortgår personregistreringen och databrotten ohämmat. Övervakningsbyråkratin har blivit ett självändamål.
I tisdags publicerade nyhetssajten The Intercept en större mängd hemligstämplade dokument som läckts från amerikanska anti-terrormyndigheten National Counterterrorism Center (NCC). Det är den största enskilda läckan efter Edward Snowdens NSA-avslöjanden i juni i fjol, och bekräftar att arbetet med att insamla data över misstänkta element, både i och utanför USA, fortgår i ohämmad takt.
Mycket av det som dokumenten bekräftar visste vi redan, men några intressanta formuleringar kastar även ljus på hur spioneriet omtalas internt och hur normaliserad insamlingen av persondata blivit.
Ur de nyläckta dokumenten framgår bland annat att NCC självt vet att drygt fyrtio procent av de 680 000 personer som införts i Terrorist Screening Database (TSDB) inte kan kopplas till terrorism.
Innan en person lyfts upp i TSDB införs den i Terrorist Identities Datamart Environment (TIDE), ett slags pre-register av möjliga misstänkta. Sommaren 2013 hade en miljon namn lagts till TIDE-listan. Dokumenten omtalar det som en ”historisk milstolpe” och bevis på ”hårt arbete och dedikation”.
Databasen växer med cirka 900 införanden, det vill säga nya namn eller tilläggsinformation, per dag.
I denna fantastiska men högst verkliga spionhistoria som Snowden och de nyläckta dokumenten blottlägger, framträder en byråkrati som självgenerar sitt syfte – varje namn som läggs till listorna är ett bevis på att listorna behövs. I bakgrunden skymtar en vilsen statsapparat som inte skyr att misstänka den egna befolkningen.
Kritikernas paralleller till George Orwells berömda beskrivning av totalitarism i Nineteen Eighty-Four (1949) är redan utslitna, men fiktionen tillhandahåller många referenser till galenskapen hos lössläppta kontrollsamhällen, till exempel James McTeigues utmärkta filmadaption V for Vendetta (2005). Textförfattaren Alan Moore skrev den ursprungliga historien redan 1982 som en studie i hur en liberal demokrati kan övergå i totalitärt fåvälde då samhällets själva kitt, tilliten till varandra, tillintetgörs genom rädsla.
Efter morden på Utøya 22 juli 2011 stod Norge vid samma vägskäl som USA gjorde efter 11 september 2001. Men där president George W Bush och hans kabinett valde att instifta fortsatt rädsla och paranoja i det amerikanska samhället, valde Norges statsminister Jens Stoltenberg att gjuta mod i sina landsmän och uppmuntra till fortsatt öppenhet och mänsklighet.
Filmdiktatorn Adam Sutler (spelad av John Hurt) upprepar i V for Vendetta till leda budskapet att ”medborgarna ska veta att de behöver oss för att vara trygga”. Samma budskap återkommer ständigt hos de amerikanska underrättelsetjänsterna när de argumenterar för sin verksamhet: ”Ni behöver oss för att vara trygga.”
Sloganen är genialisk eftersom den är sann och därför svår att direkt förneka eller argumentera mot. Det är alldeles klart att stater, särskilt stormakter, behöver bedriva signalspaning, övervakning och underrättelseverksamhet för att avvärja hot mot landet och medborgarna. Men det är lika solklart att den registrering av på lösa grunder misstänkta personer och collect it all-policyn, den ”dammsugning” av medborgares personliga information och kommunikation som vi vet att pågår, till allra största del saknar relevans i arbetet för ett tryggt samhälle.
Och fiktioner å sida finns det ju verkliga paralleller i historien för det massiva, hemliga insamlandet av persondata. Det är ironiskt och sorgligt att USA utkämpade fyra decennier av kallt krig mot Sovjetunionen och DDR för att ödelägga precis de slags kontrollsamhällen, som systemiskt bryter mot medborgerliga rättigheter, som man själv nu är i fara att utvecklas till.
Filosofen Sokrates stipulerade att om människan vet vad som är rätt och fel, kan hon inte undvika att handla i enlighet med det rätta. I ljuset av vad vi i dag vet att pågår, måste vi dra slutsatsen att Sokrates antingen var naiv, eller att vi inte upplever att den vansinnigt expanderade övervakningen är fel.
Kanske är vi bara maktlösa, men vår tystnad uppfattas som samtycke av dem för vilka vansinnet blivit normaltillstånd. Rädsla är ett gift som kan paralysera omdömet.
USA kunde lära mycket av Norge.
- - -
- Artikeln på The Intercept: Watch Commander.
- De läckta dokumenten: Directorate of Terrorist Identities (DTI) Strategic Accomplishments 2013.