Barnets rätt – och pappans
I förslaget till ny faderskapslag förstärks barnets rätt till sina föräldrar, särskilt pappan. Den nuvarande lagen har en helt annan utgångspunkt.
Den gällande lagen om faderskap är nästan fyrtio år gammal. Då man läser lagens allmänna motiveringar inser man vilken enorm förändring familjebegreppet och föräldraskapet har genomgått sedan 1970-talet. Ännu mer hisnande är det att inse att den lag som gällde till 1976 tillät att faderskapet för ett barn fött utanför äktenskapet kunde fastställas enbart då mannen önskade erkänna barnet. Det ger en klar uppfattning om hur utsatta ogifta kvinnor var och hur totalt ensamma de lämnades med ansvaret. För att inte tala om att barns rättigheter inte existerade som begrepp. Allt var sannerligen inte bättre förr.
Målsättningen med den aktuella revideringen av faderskapslagen är uttryckligen att stärka barns rätt till sina föräldrar. Samtidigt stärks också presumtiva pappors rätt att få utreda sitt eventuella faderskap. Det är bra, och uppfyller också en annan av lagförslagets målsättningar, nämligen att stödja ett jämställt föräldraskap.
Den allra största praktiska konsekvensen om lagen godkänns är att par som inte är gifta utan sambor kan sköta om erkännandet av faderskapet på rådgivningen redan innan barnet har fötts. Det underlättar i hög grad livet för de nyblivna föräldrarna som inte behöver uppsöka barntillsyningsmannen och slipper svara på frågor om det allra privataste. Också socialmyndigheternas tillvaro förenklas eftersom de kan koncentrera sig på de fall som verkligen kräver en utredning.
Det här är på alla sätt en klar och välkommen förbättring. I fjol föddes drygt fyrtio procent av alla barn i Finland utanför äktenskapet och den absoluta majoriteten av dem föddes i samboförhållanden. Det handlar om nästan 25 000 barn. När det gäller barn vars föräldrar är gifta är utgångspunkten precis som förr att den äkta mannen är pappa till barnet.
Ytterligare en grupp vars ställning förbättras enligt lagförslaget utgör barn som fötts utom äktenskapet före 1976 och vars fäder är okända. De får nu rätt att utreda faderskapet, en rätt som den nuvarande lagen fråntog dem efter en övergångsperiod på fem år. Fyra finländare har av Europeiska människorättsdomstolen fått rätt i sina yrkanden att få utreda vem deras pappa är. Den rätten är en del av skyddet av privatlivet och ett exempel på hur viktigt det är att känna till sitt ursprung.
Männens möjlighet att kräva en faderskapsutredning föreslås också bli betydligt bättre, vilket är utmärkt. När det gäller jämställdhet vet vi att kvinnor är i underläge i arbetslivet, det visar redan lönestatistiken, medan männens rättighet att tas på allvar som pappor och vårdnadshavare i praktiken ofta är svagare än kvinnornas. Därför är det viktigt att en man har rätt att få veta om han är far.
Samtidigt fråntas mammorna rätten att motsätta sig en faderskapsutredning. Enligt den nuvarande lagen finns den rätten i de fall fadern inte frivilligt erkänner faderskapet. I sådana fall har fastställandet av faderskapet inte ansetts vara förenligt med barnets bästa. Nu tänker man annorlunda och utgår från att varje barn har rätt att känna till sina föräldrar. Det är en riktig och viktig utgångspunkt. Ändå kan det finnas situationer där resonemanget kan ifrågasättas. Till exempel om det handlar om våldtäkt eller incest som har lett till en graviditet. Eller om en man som på annat sätt har våldfört sig på kvinnan. Juridiskt försvagas alltså mammans möjligheter att skydda sig och sitt barn. Men i praktiken finns inga möjligheter att tvinga kvinnan att berätta vem fadern är och därmed förfaller faderskapsutredningen. Den här frågan finns det ändå orsak att utreda grundligt i riksdagsbehandlingen.
Ännu för fyrtio år sedan skyddade faderskapslagen män som inte ville ta ansvar för barn som de hade gett upphov till. Nu ska vi få en lag som utgår från barnen. Faderskapslagen omfattar inte kvinnopar med barn men det arbetet är lyckligtvis på gång och ska bli klart ännu under den här riksdagen. En modern lag som verkligen utgår från barnen borde vara helt neutral i förhållande till föräldrarnas kön och deras inbördes relation. Så långt har vi tyvärr ännu inte kommit, men det bör vara nästa steg.