Antiklimax blir det ändå
EU-kommissionens ordförande kan inte väljas utan att något lik blir liggande: Valfläsket, rådets enighet eller parlamentets roll.
I dag torsdag samlas regeringscheferna från hela EU i Ypres för en minnesstund hundra år efter att första världskriget inleddes.
På fredagen är det dags för toppmötet att återuppta associationsavtalet med Ukraina – det som stötte på patrull i november och bidrog till krisens upptakt. Också Georgiens och Moldaviens associationsavtal är på agendan.
Dessutom prövas fredspristagaren EU i sin hantering av de interna konflikterna i unionsbygget, då rådet ska sålla fram en kandidat för kommissionsordförandeposten, en person som också ska godkännas av parlamentet.
EU:s grundfördrag kräver inga så kallade toppkandidater. Systemet var tänkt som ett sätt att puffa intresset för valet, skärpa bilden av vad de europeiska partierna står för och av att valresultatet spelar en roll. Det sista hade visserligen inte behövts – rådet förutsätts beakta valresultatet ändå.
I viss mån har toppkandidaterna fört med sig mer uppmärksamhet kring de europeiska partierna. Men då valet är bakom oss står vi kvar med problem man visste att var i antågande. Ett är att toppkandidaterna applicerats på en kommission som ändå inte är parlamentarisk. Det ger en överförd betydelse som i värsta fall ger väljarna fel bild. Systemet delar dessutom upp kritikerna allt djupare i sina fållor: De som vill se ett mer integrerat, parlamentariskt Europa och anser att det är kommissionen som borde reformeras, och de som tvärtom motsätter sig allt som liknar federalism och därför ogillar ett toppkandidatsystem som inte passar in.
Storbritanniens David Cameron går öppet i bräschen för det senare nämnda lägret. Jean-Claude Juncker, EPP:s toppkandidat, är tippad att bli kommissionens ordförande. EPP blev största grupp i parlamentet, och den socialdemokratiska gruppen backar upp. Men Cameron anser att rådet borde rösta om Juncker. Blir Juncker vald efter slitningar mellan medlemsländerna får han inte en lika tillrättalagd start som ordförandena hittills.
Om rådet föreslår någon helt annan är det andra lik som blir liggande. Inte minst systemet med toppkandidater och dess trovärdighet. Men också parlamentets roll. Parlamentet förväntas friktionsfritt bidra till att en kommissionsordförande blir utsedd, och det innebär dialog. Hur rådet skulle diskutera en svart häst utan att stänga dörrarna om sig är svårt att se. Spekulationerna kring till exempel Jyrki Katainen har avtagit i takt med att Junckers chanser vuxit.
Parlamentets talmanskonferens har redan signalerat att Juncker står först i tur att få bilda kommission. Är det hans namn som dyker upp efter toppmötet är det alltså klappat och klart. Då återstår bara frågan vilket intryck omvärlden hunnit få av hela processen. Känslorna är ljumma och det är inte precis någon entusiasm som dallrar i luften.
Då bränner rådet kanske mer krut på de andra personvalen, som rådets president. Bland annat Danmarks Helle Thorning Schmidt har nämnts som en som kan efterträda Herman van Rompuy. Om det hittills varit José Manuel Barroso som personifierat EU mer än van Rompuy, kan det bli tvärtom om medlemsländerna engagerar sig mer för den blivande rådspresidentens person än för Junckers.
Snacket kring personvalen får inte överskugga att Ukrainas, Georgiens och Moldaviens associationsavtal om frihandel med EU ska undertecknas i morgon. Ukraina återkommer till sin ursprungliga avsikt, men i en annan situation än i fjol. Efter presidentvalet är mandatet tydligare för avtalet med EU, samtidigt som kontrollen över de östra delarna av landet glidit i väg. Ett liknande fenomen betecknar Georgien, där de områden som inte tillhör utbrytarrepublikerna är mer eniga bakom sin EU-orientering.
I praktiken kommer Ukraina också framöver att vara i en limbo där ytterligare närmande till EU, till exempel potentiell kandidatstatus, knappast är aktuellt, och där landet behöver ekonomiska band till både EU och Ryssland – utan att tvingas välja. För Ukrainas skull får det inte uppstå en motsättning mellan EU:s associationsavtal och det eurasiska handelsområdet.