Trädgårdsmästaren som blev bock
Fallet Aarnio har skadat polisens anseende svårt, men också påmint om att korruption alltid finns där insyn saknas. Varningar fanns redan tidigt.
I Martin Scorseses Oscarsbelönade gansterdrama The Departed (2006) spelar Matt Damon en maffians man som gör en strålande karriär inom polisen. Samtidigt spelar han förstås dubbelt och hjälper sin egentliga uppdragsgivare, Jack Nicholsons psykopatiska brottskung Costello, att konstant undkomma rättvisan.
Kanske är det bara en tidslig slump, men samtidigt som The Departed kom upp på biograferna i Finland började brottsmisstankar riktas mot Helsingforspolisens narkotikarotel och särskilt dess chef Jari Aarnio. Enligt riksåklagare Ari-Pekka Koivistos version av händelseförloppen kan verkligheten fortfarande överträffa sagan.
Redan 2007 öppnade Koivisto den första förundersökningen mot Aarnio och hans avdelning. Misstankarna gällde tjänstefel i ett fall år 2001, där polisen sett mellan fingrarna på brott som tipsare begått. Aarnio gick på offensiven, och skrattade i medier ut åklagarens påståenden som vilda rykten, enligt vilka”narkotikahandeln i Helsingfors bedrivs av polisen själv”.
Aarnio klarade sig den gången, men kände kanske att det börjat osa bränt. Han lämnade polisen 2009, bara för att göra comeback två år senare som chef för narkotikaenheten. Bedömde han att kusten åter var klar, att möjligheterna tjänsten erbjöd var för lukrativa att inte gripa? Poliser är också vanliga människor, men att vara polis är inget vanligt yrke.
Tills vi får läsa Aarnios egna memoarer är övermod ett lika gott som spekulativt motiv.
Det har i efterhand pekats på systemiska brister i polisens organisation som möjliggjort att narkotikaenheten i åratal kunnat arbeta i skymundan för Centralkriminalpolisen och den högsta polisledningen. Men lika viktiga orsaker till det sorgliga förlopp som åtalen beskriver framstår knarkrotelns själva arbetskultur och inte minst Aarnios egna yrkesuppfattning.
Jari Aarnio, född 1957, har varit polis hela sitt liv. Redan som 24-åring upptogs han som gunstling hos narkotikapolisens grundare och långvarige chef Torsti Koskinen, vars popularitet och medievana Aarnio senare ärvde och förvaltade väl. "Årets polis 1987" vek gärna ut sig i tidskrifter och tv, och berättade villigt om sina kontakter till den undre världen. I en intervju berättar Aarnio hur han i början av sin poliskarriär volonterat att sitta i fängelse några månader, för att lära sig mera om hur brottsvärlden fungerade.
En vansinnig idé som borde ha fått Aarnios förmän att allvarligt ifrågasätta hans färdigheter att verka som polis. Men någonstans här blottas också en nyckel till Aarnios förvridna yrkesbild och samhällsuppfattning.
Det finns uttalanden som tyder på att Aarnio uppfattat polisarbetet som inte mycket mer än en tjuv- och polislek i en parallellvärld där rollerna i dramat godtyckligt delats ut enligt lott i livet. Att Aarnio hade vänner på bägge sidan av lagen gjorde han aldrig någon hemlighet av, tvärtom skröt han ofta med det i intervjuer – hjältepolisen som mentalt alltid befann sig på gränsen till den mörka sidan.
I gråzonen upplöses begrepp som lag och rätt. Brottsling och polis blir bara två sidor av samma mynt i ett drama där värdefulla laster och stora pengar byter ägare, och inga kvitton efterfrågas.
Aarnio skapade en mediebild av sig själv som den outtröttlige vite riddaren som håller drogdraken på behörigt avstånd från borgerskapets barn, samhällets sista försvarslinje utan vilken kollapsen i narkotikaträsket vore ett faktum. "Fråga bara inte hur jag gör det …
Scorsese låter i The Departed sina hjältar på bägge sidor av lagen bli lika desillusionerade. Polisen och maffian visar sig lika korrupta och de hårfina skillnaderna mellan gott och ont, lag och rätt spolas bort i en flod av blod och hämnd.
Aarnio har förnekat samtliga 26 åtalspunkter som nu riktats mot honom och tigit genom förhören, som undre världens kod påbjuder. I dag lediganslås jobbet som Aarnios efterträdare, och samtidigt kommer Helsingfors kriminalpolis att omorganisera sig.
Vid rekryteringen får man anta att överdriven hängivenhet och passion för polisyrket denna gång inte räknas till den sökandes fördel. Förtroendet är skadat och repareras inte av en ny bakgatornas hjälte.