Alexander Lukas nya uppdrag
Alexander Stubb skiljer sig från den finländska partiordförandeschablonen. Det kan vara en fördel, men också leda till fördärvet.
Samlingspartisterna valde alltså röstmagneten och hela folkets favorit Alexander Stubb till ny partiordförande. Han vann klart över Paula Risikko i den andra omgången.
Att Jan Vapaavuori föll ut redan i den första valomgången var en stor överraskning. Vapaavuori var på många sätt partielitens kandidat. Även om det kanske inte sades högt så stod det klart för många. Det råder inte heller någon tvekan om att just Jan Vapaavuori är den mesta allmänpolitikern av de tre kandidaterna och att han skulle ha haft lättast att hoppa in som statsminister.
Men samlingspartisterna ville annorlunda. I Alexander Stubb får partiet en galjonsfigur och ledare som definitivt inte är bara en i raden av grå herrar i partiledardebatterna. De får en ordförande som utmanar Timo Soini i att uttrycka sig på ett sätt som går hem hos människor men med en helt annan profil. De får en mycket internationellt orienterad och språkkunnig ordförande som brinner för den EU-politik han som statsminister kommer att ha ansvar för. Också Stubb själv ser sig som en företrädare för en ny slags politik. Han är snabb i vändningarna och väldigt bra på att kommunicera och skapa kontakt med människor.
Men nu har Samlingspartiet också en ordförande som inte är särskilt införstådd med inrikespolitik eller ekonomisk politik. Han är inte heller någon förhandlingsräv även om han själv betonar att han till exempel har deltagit i förhandlingarna om olika EU-fördrag. Däremot slänger han lätt ur sig kommentarer och förslag som inte är särskilt genomtänkta. Det är lätt att tänka sig att många samlingspartistiska bakgrundskrafter undrar hur de ska förhindra att Alexander Stubb mosas sönder i partiledardebatterna inför riksdagsvalet. Å andra sidan var också Jyrki Katainen för tio år sedan ett oskrivet blad och det kan mycket väl lyckas för Stubb att bibehålla sin folkliga popularitet och locka rörliga väljare till sitt parti.
Under ordförandekampanjen körde Stubb om de två andra kandidatera till höger med bland annat sina krav på att slopa skatteavdraget för fackföreningsavgifter, avskaffa arvsskatten och ständigt betona individens ansvar framom samhällets. Tidigare har vi sett en mer tolerant och liberal Stubb. Många av kraven omfattas av partiet men har inte drivits i praktiken.
Till dem hör det finländska Natomedlemskapet och det är intressant att jämföra Stubbs tongångar med president Sauli Niinistös. Presidenten har varit betydligt mer eftertänksam, betonat en grundlig diskussion och en folkomröstning. Stubb tycker inte det krävs en folkomröstning.
Under den första presskonferensen som partiordförande framträdde en försonligare och mer realistisk Stubb. Det är alltså oklart hur hårt han faktiskt tänker driva en mera högerorienterad politik. Kanske det var ett sätt att övertyga de samlingspartister som tycker att Jyrki Katainen inte har varit tillräckligt borgerlig.
Löftet att främja tvåspråkigheten i Finland säger sig Stubb hålla fast vid. Det kan bli en svår sits för SFP med ett stort partis ordförande som har en annan slags vision av tvåspråkigheten och hur den bäst drivs i Finland.