Helsingfors, du eviga tonåring
Det råder positiv energi i invånarnas utveckling av Helsingfors men staden är fortfarande gisslan hos den finländska kärleken till byråkratin.
”Helsingfors är en stad i sina tonår”, skrev August Schauman för ungefär 150 år sedan i en av de första ledartexterna i sin nygrundade tidning Hufvudstadsbladet. Under påföljande decennier skulle Schauman få se sin stad växa med oerhörd fart, bebyggelsen spred sig och invånarantalet steg under 1880-talet som mest med över 50 procent årligen.
Kravet för att betraktas som en europeisk storstad var då ett invånarantal på över 100 000. Den gränsen nådde Helsingfors år 1907.
På årets Helsingforsdag befinner sig vår stad fortfarande i många avseenden i tonåren, och att med 614 535 invånare kalla sig för storstad är inte längre självklart.
Antalet beviljade bygglov ökade i fjol, men samtidigt har allt färre nya bostadsbyggen de facto påbörjats. Hyrorna steg med 4,4 procent – ett nytt kontrakt på en 40 kvadratmeters etta landar i genomsnitt på 913 euro i månaden, plus vatten och el.
Girigheten som Helsingfors lider av syns även i matpriserna, på kaféer, restauranger och många nöjes- och kulturetablissemang. Tolv euro för en tur i Salutorgets pariserhjul eller en tia för ett glas vin på en uteservering i centrum är bara två uttryck för en köpmannatrend som i Helsingfors verkar ha slirat bortom all kontroll – största möjliga profit och minsta möjliga service.
Den andra sidan av myntet är stadens generösa och öppna invånare som under senaste år fått börja ta sina gator i besittning bland annat genom de välorganiserade städ- och restaurangdagarna.
Sällan ser man hela staden le lika genuint, och stadsborna visa varandra lika varm hänsyn som de några dagar om året när parkerna och trottoarerna förvandlas till vidsträckta second hand-marknader och exotiska matstånd.
Att hålla myndigheter, normala regelverk och ordningsväktare borta ur bilden har varit en essentiell del av framgången och trivseln under städ- och restaurangdagarna.
I mycket övrigt är Helsingfors stad dessvärre fortfarande gisslan hos den finländska mentaliteten som med folkmun sagt ”förbjuder allt som inte uttryckligen är tillåtet”. I många avseenden behandlar tjänstemän och politiker fortfarande helsingforsarna som tonåringar som mår bättre av gränser än av frihet och ansvar. Men trenden går mot det bättre, myndigheterna vaknar upp till insikten om att invånartrivsel, inte byråkrati, är ett egenvärde.
Men det går långsamt. Systemets brist på flexibilitet och omdöme fick vi åter prov på i tisdags då Södra Finlands regionförvaltningsverk på förhand spolade alla ansökningar om förlängda öppethållningstider för sportpubar under fotbolls-VM. I samma linje är det obegripligt att idrottsverket stänger till exempel Mejlans tennisplaner en timme tidigare om somrarna, när spelföret är som allra bäst.
Vi kanske inte bor i en europeisk storstad längre, men vi bor trots allt i en av världens allra bästa stora småstäder. I fjol fick vi 1 871 fler invånare, metropolplanerna och jättelika bostadsprojekt framskrider stadigt och Tallinntunneln ligger åter på ritbordet. Helsingfors är på sina ställen förstummande vackert, avstånden rimliga och gatorna trygga. Det råder en genuin vilja att göra något fint av den eviga tonåringen.
Må Helsingfors aldrig bli vuxet.