Förnuft och känsla
Då det gäller stora och avgörande politiska beslut av principiell karaktär får vi ofta en sidodiskussion om vilka åsikter som styrs av förnuft och vilka som styrs av känslor. Det är ganska vanligt med anklagelser om att vissa åsikter styrs av känslor, och uttalat eller underförstått menar man alltså då att de som företräder de aktuella åsikterna därmed struntar i förnuft och faktaargumen.
Ett annat påstående som också används i en del politiska debatter är att den åsikt man företräder inte har något med ideologisk övertygelse att göra utan enbart grundar sig på fakta.
Jag tror inte att någotdera sättet att argumentera håller.
För det första handlar det inte om förnuft eller känsla. Jag hävdar att det för det mesta handlar om både förnuft och känsla.
I stora och principiella frågor spelar den världsbild vi har en viktig roll. Det gäller oss alla, också de politiska beslutsfattarna. Den har format sig när vi var unga vuxna, men bottnar förstås ofta i det vi lärt oss som barn och fått med oss hemifrån. Antingen anammar vi hemmets världsbild eller tar avstånd från den, men i båda fallen har familjens värderingar en betydelse. Det ligger visserligen något i talesättet att den som inte är radikal som ung inte har något hjärta medan den som inte blir konservativ som äldre inte har någon hjärna, men ändå bevarar vi mycket av den världsbild vi skapat oss som unga. Givetvis kan och bör den utvecklas i takt med att världen utvecklas.
För det andra ska väl ideologi och övertygelse verkligen spela en roll då politiska beslut fattas. Om man avideologiserar politiken gör man politiken en björntjänst. Vad gör vi med politiker om de inte har en ideologi och inte styrs av sina värderingar?
Det är sedan en annan sak att det är mänskligt att ta vara på och betona de argument som stöder ens ståndpunkt och förbigå dem som inte gör det.
Politiska beslut fattas utifrån från värderingar och ideologi och så ska det vara. Det känns lite suspekt att försöka dölja det.
Vår politiska diskussion är otroligt faktabaserad och väldigt lite värderingsbaserad. Det är något som statsvetaren Åsa Bengtsson, ursprungligen svensk, har fäst uppmärksamhet vid. Politikerna talar inte som sina värderingar utan slår i stället varandra i huvudet med fakta, gärna siffror. Samtidigt lyckas de få de flesta andra människor att känna sig utanför för de kan inte relatera till det som sagts. Det gagnar inte intresset för politik eller den politiska debatten.