Påvens besök i Israel väckte onödiga misstankar
Påven Franciskus besök i Mellanöstern handlade mer om ett försök att bidra till en lösning mellan israeler och palestinier än att ta kontroll över den plats där man tror att Jesus åt sin sista måltid med lärjungarna. I den nedre våningen av byggnaden på berget finns också kung Davids grav, en för judarna helig plats. Och som det är med de flesta platser i och utanför Jerusalem är den viktig också för muslimerna.
Ändå sågs inte påvens besök på platsen som någonting positivt av alla. Ryktesfloran var brokig och enligt ett av de mest färgstarka påståendena skulle påven planera bosätta sig där.
Inget av dessa påståenden håller naturligtvis streck och dementerades av både påven och hans värd, premiärminister Benjamin Netanyahu. Franciskus är inte den första påven som gör ett officiellt besök i Israel eller som vädjar till israeler och palestinier om att finna en lösning på konflikten.
Franciskus bjöd in den palestinske ledaren Mahmud Abbas och president Shimon Peres till Vatikanen för att tillsammans med honom be för freden. Men Peres position är ceremoniell, det är Netanyahu som förhandlar med Abbas, och därför har det väckt förundran att inte Netanyahu bjöds in i stället. En talesman för Vatikanen förklarade detta med att påven och Peres utvecklat "vänskapliga relationer som präglas av stor högaktning".
Peres är en aktad person också internationellt och i Israel. Kanske påven räknar med att detta kan påverka också förhandlingarnas gång.