SFP lyckades även denna gång
EU-valsresultatet – eller åtminstone Yles prognos – visar på en ny partikarta i Finland med två stora och fyra mellanstora partier.
EU-valet kan inte riktigt jämföras med nationella val men det är ändå intressant att se att vi nu tycks ha två stora partier - Samlingspartiet och Centern med ett stöd på kring tjugo procent. Sedan kommer Sannfinländarna och SDP på tolv-tretton procent, tätt följda av Vänsterförbundet och De gröna på åtta-nio procent.
Vänsterförbundet är en av valets stora segrare - man tog tillbaka det mandat i Europaparlamentet partiet förlorade senast och ökade samtidigt sitt procentuella stöd klart, till drygt nio procent. Vänstern som helhet är i alla fall historiskt svag då SDP:s stöd landade på drygt 12 procent.
Men också SFP segrade i och med att partiet verkar hålla sitt mandat med god marginal. SFP ökade sitt procentuella stöd, till 6,8 procent, vilket är anmärkningsvärt. Vid denna upplagas pressläggning verkade det uppenbart att Nils Torvalds fortsätter som EU-parlamentariker. Det verkar alltså som om Torvalds inte bara har lyckats fortsätta Carl Haglunds arbete i parlamentet utan också övertyga SFP:s breda lager om att han är deras man. I skrivande stund verkade SFP och Torvalds ha ett betryggande försprång och befann sig på tionde plats.
Också Sannfinländarna är jämfört med det förra EU-valet en segrare – men eftersom förväntningarna är nästan allt i politiken är det ändå ingen seger. Det syntes väldigt tydligt på Timo Soinis minspel och tongångar i går kväll. Skrällen har kommit av sig och Sannfinländarna lyckades inte mobilisera sina anhängare i det här valet. Om Timo Soini hade kandiderat skulle situationen sannolikt ha varit en annan. Men det visar än en gång vilken central roll Soinis person spelar för Sannfinländarna.
Socialdemokraternas nedgång fortsätter – trots att man lyckas behålla sina två mandat, och dessutom besätta dem med två socialdemokrater då obundna Mitro Repo faller ut och Miapetra Kumpula-Natri från Vasa kommer in i stället.
De gröna tappade sitt andra mandat, vilket inte överraskade. Också KD förlorar då man inte får en plats i parlamentet, trots att det procentuella stödet växte markant.
Samlingspartiet fortsätter alltså att vara det största partiet, men Centern flåsar dem i nacken. EU-valet har betydelse för riksdagsvalet om ett knappt år. Också om Centern lite ser ut att ha tappat sin bästa styrfart blir det en hård kamp mellan de två.
Valdeltagandet blev 40,9 procent, det vill säga nästan detsamma som för fem år sedan. Det är inget att skryta med och ger inte Europaparlamentarikerna den legitimitet de skulle behöva.
Trots en rätt massiv mediebevakning inför valet är det troligt att många väljare inte har nåtts av EU-frågorna eller insett varför de borde engagera sig. De som känner sig involverade och engagerade i EU-frågorna är en elit, som använder ett språk, ord och uttryck, som inte öppnar sig för de icke-insatta. Samma utmaning men i mindre omfattning finns också i de nationella valen.