Värna om viktig rätt
Flera händelser på första maj väcker oro om att rätten att fredligt manifestera sin åsikt via demonstrationer är i fara.
I Björneborg kastade nazister rökbomber mot Vänsterförbundets förstamajfest, i Tammerfors överröstades nästan SDP-ordförandens tal av en grupp som skanderade "klassfiende" och i Helsingfors anhöll polisen några personer och beslagtog flaggstänger av trä.
Det handlar om vitt skilda händelser med totalt olika bakgrund och motiv. Den gemensamma nämnaren är att de alla skapar frågor om rätten att fredligt demonstrera är i farozonen.
I en demokrati hör det till de mest grundläggande rättigheterna att få mötas och demonstrera. Det är något vi under alla omständigheter måste värna om.
Personer som deltar i en laglig demonstration ska kunna vara förvissade om att de är trygga och att varken deras fysiska eller psykiska integritet är hotade. Våld är under inga omständigheter godtagbart, varken från demonstranternas eller från andra gruppers sida.
Tyvärr har vi under de senaste åren sett flera exempel på att det inte är så. Pride-demonstrationen i Helsingfors attackerades sommaren 2010, inför riksdagsvalet 2011 utsattes politiskt aktiva i Uleåborg och i januari 2013 attackerades ett evenemang i Jyväskylä kring en bok om högextremister.
I Sverige är våldsamma sammandrabbningar i samband med demonstrationer nu för tiden inte alls ovanliga. Frågan är om samma utveckling kommer att drabba också oss, och vad vi har för möjligheter att förhindra det.
Av händelserna under första maj är polisens ingripande i Helsingfors av särskilt intresse. Det hör till polisens uppgift att se till att medborgarna kan utnyttja sin rätt att samlas och demonstrera, att de kan göra det tryggt och utan att förorsaka mycket störningar för resten av samhället.
Traditionellt har finländarna litat på polisen, och för att polisen ska kunna göra sitt jobb bra är förtroendet viktigt. Därför väcker det uppmärksamhet att polisen enligt uppgift med ett stort numerärt övertag och en kraftig insats isolerade en del av de anarkister som skulle delta i förstamajtåget i Helsingfors. Sex personer greps och flaggstänger som polisen definierade som tillhyggen beslagtogs. Samma sak upprepades i Hagnäs efter marschen och riktade sig då mot Vänsterunga. Det senare ingripandet har Helsingforspolisen efteråt medgett var fel och bett om ursäkt för.
Anarkister vill bråka och massiva passar polisingripanden passar dem egentligen ganska bra. Det vet polisen och vi måste kunna förvänta oss att de inte spelar med, och inte heller spetsar till situationen. Polisens sits är inte lätt, för om våldsamheter inträffar får de bära hundhuvudet. Men ingripandet mot anarkisterna är inte, som en polis enligt Iltalehti uppgav, en fråga mellan polisen och de berörda. Det är en fråga för hela samhället och därför måste ingripandet utredas och polisen vara öppen med sina bevekelsegrunder.