Riktiga och viktiga skäl
En förutsättning för att arbetsliv och familj ska kunna kombineras är att papporna i allt högre grad prioriterar familjen.
Många pappor gör det redan. Det senaste exemplet är Samlingspartiets Petteri Orpo. Han var en av förhandsfavoriterna inom Samlingspartiet för ordförande- och därmed statsministerposten. I onsdags meddelade han att han inte ställer upp.
På presskonferensen i går betecknade han beslutet som det svåraste i sitt liv. Det som avgjorde saken var att han vill kunna vara närvarande i sina barns vardag. Det är krävande redan nu, som ordförande för Samlingspartiets riksdagsgrupp. För en partiordförande och statsminister hade det varit nästintill omöjligt. Petteri Orpo sade på sin presskonferens i går att det är allra tuffast att fatta de mjuka besluten.
Familjeskäl är något som ofta ifrågasätts. Det gäller särskilt när män använder familjen som argument. I en chefredaktörsdiskussion i finsk radio i går morse framhölls att Orpo inte ville förlora och därför inte gav sig in i kampen. En politiker som inte vill sträva efter landets mest inflytelserika position känns främmande. Förvisso hör det till politikerrollen att eftersträva makt. Den behövs för att påverka, utveckla och förändra samhället, vilket politik går ut på. Men också politiker är människor och föräldrar.
Även inom näringslivseliten blir det vanligare att värdera privat tid allt högre. Man kan alltså skönja en liten attitydförändring i elitens prioriteringar. Det ska vi vara tacksamma för. Det bäddar förhoppningsvis för en förändring i hela arbetslivets krav och villkor. Det är en förändring vi behöver, särskilt nu när också vanliga anställda förutsätts vara uppkopplade och anträffbara dygnet runt, och väntas arbeta under vilka tider på dygnet som helst. I går fäste fackcentralen FFC uppmärksamhet vid att allt fler arbetar på sin semester.
I den här utvecklingen hamnar familjen och barnen lätt i kläm. Trots vackra ord om att det ska gå allt bättre att kombinera familj och arbete har det uppskruvade tempot i värsta fall resulterat i motsatsen.
Ingen utomstående kan med säkerhet veta hur uppriktig Petteri Orpo är när han hänvisar till familjskäl. Men för alla som värnar om barn och unga och vill få ett slut på diskrimineringen av kvinnor i arbetslivet är Orpos argument välkomna. Barn behöver sina föräldrar, och de är små en kort tid. Så länge männen inte bär ett ungefär lika stort ansvar för sina barn som kvinnorna gör fortsätter diskrimineringen av kvinnor i arbetslivet. Ett intressant arbete, en karriär i politiken eller näringslivet, kan inte vara förbehållet personer som är barnlösa eller har vuxna barn. Arbetslivet måste alltså förändras.
För Samlingspartiet var Petteri Orpos besked en förlust. Partiet och vem som än väljs till ordförande är betjänt av en ordentlig kamp om ordförandeposten.