Svår vår för regeringen
Stämningen inom regeringen är bättre än någonsin sägs det. Det kan behövas när man ska fatta beslut om hur ekonomin ska anpassas.
Från flera håll inom regeringen intygas att stämningen aldrig har varit så här öppen och bra. Det kan behövas för regeringen står – alltid och fortfarande – inför många svåra beslut.
Främst gäller det förstås den offentliga ekonomin och hur den ska anpassas. Trots att också oppositionspartierna i veckan deklarerade att skuldkvoten ska minskas och att det ska ske över en längre tid, måste ändå regeringen Katainen om drygt tre veckor i förhandlingarna om budgetramen fatta sina beslut.
Det verkar råda en bred enighet om att hela anpassningen inte kan ske nästa år för att inte strypa den tillväxt som eventuellt nu kan skönjas. Däremot varierar åsikterna om hur mycket som kan göras nästa år från ingenting till anpassningar på klart över en miljard.
Under ramförhandlingarna ska det stora strukturpaketet, som regeringen fattade beslut om i augusti, få konkretare form. I augusti hette det ännu att konkretiseringarna sker i november men många delar av det i och för sig väldigt stora strukturpaketet är ännu diffusa. Det gäller inte enbart de tre största enskilda reformerna, kommunerna, vården och pensionsfrågan. Å andra sidan måste man ge regeringen rätt i att det är bäst att ta den tid som behövs eftersom hastverk inte gagnar någon. Det har den här regeringen inte alltid insett. Dessutom är det oftast regeringen själv som har skapat stora förväntningar på genomgripande och klara beslut inför sina olika förhandlingar. När det sedan inte har skett och förväntningarna kommit på skam har det skapat kritik.
Anpassningen av ekonomin – nedskärningar, skatteförhöjningar och förändringar i de samhälleliga strukturerna – är inte det enda som prövar regeringen. Den juridiska bedömningen av om principbeslutet om Fennovoimas kärnkraftverk i Pyhäjoki måste fattas på nytt är ännu inte klar, men frågan blir svår. De gröna och Vänsterförbundet är mot all utbyggnad av kärnkraft och enligt regeringsprogrammet ska den här regeringen inte godkänna några nya principbeslut. Om det gamla beslutet måste omvärderas är det en tolkningsfråga hur nytt beslutet är och om kärnkraftsmotståndarna behåller sin trovärdighet genom att rösta mot om det ändå blir grönt ljus för mera kärnkraft.
Också EU-valet i maj skapar spänningar. Det blir även ordförandeval i SDP och utgången verkar nu vara mera oviss än man först trodde. En ny ordförande för SDP har konsekvenser för ministerplatserna. Att Antti Rinne, helt utan riksdags- och regeringserfarenhet, skulle bli finansminister är en tanke som svindlar. Också Samlingspartiet kan stå inför ett ordförandeval i sommar, även om det inte förefaller troligt. Att det blir ministerbyten i regeringen efter EU-valet verkar ändå ganska klart.