Spansk ursäkt påminner om intoleransens faror
Bättre sent än aldrig, går det att säga om den spanska regeringens sätt att be om ursäkt av de sefardiska judar som fördrevs ur landet 1492 genom att erbjuda deras ättlingar spanskt medborgarskap. Utvisningen från Spanien hör till de traumatiska händelserna i den judiska historien och i sin antisemitiska kontext placerar den sig i samma stråk som holocaust 450 år senare. Visserligen var det inte bara judar utan också protestanter och muslimer som trakasserades av den spanska inkvisitionen. 1609 tvingades alla morisker – morer som mot sin vilja omvänts till kristendomen – att lämna landet.
För det spanska parlamentet blir det en utmaning att utforma användbara kriterier kring språk, kultur och härkomst för vem som ska få medborgarskap. En mindre del av judarna i världen har sefardiskt medan en större del har askenasiskt, det vill säga central- eller östeuropeiskt, ursprung. 3,5 miljoner judar bor i länder där sefarderna slutligen etablerade sig. Ättlingarna kan få ett dubbelt medborgarskap men tanken är inte i första hand att de ska flytta till Spanien. Ett EU-pass är i varje fall lockande.
Trots det stora historiska avståndet är den spanska gottgörelsen inte bara en tom symbolisk gest. Poängen är att göra européerna mera medvetna om att de inte är immuna mot intolerans. Det är påkallat i en tid då nynazism och förföljelse av minoriteter på ett oroväckande sätt dyker upp igen.