Bra förutsättningar för EU-val
Det går att nominera kandidater för EU-valet i drygt två månader ännu men de flesta kandidater är redan klara. Namnen är tyngre än för fem år sedan.
I det förra EU-valet hade många partier i Finland svårigheter att nominera tunga kandidater, men den här gången tycks intresset vara större åtminstone att döma av de namn vi nu känner till.
Kandidatlistorna ska lämnas in först en månad före valet den 25 maj men de flesta partier är redan på det klara med majoriteten av sina kandidater. Sannfinländarnas lista är komplett med tjugo kandidater, medan KD än så länge har gått ut med bara tio namn. De övriga partierna ligger däremellan.
EU-valet är ett annorlunda val. Det märks på valdeltagandet, som för fem år sedan var fyrtio procent. 1999, i det första EU-valet som ordnades separat, låg deltagandet på ynka trettio procent. Europaparlamentet har tidigare setts som en elefanternas begravningsplats men i takt med att parlamentets makt har ökat har inställningen ändrats. Finans- och skuldkrisen har gjort klart för de flesta att EU och eurogruppen faktiskt spelar en mycket konkret roll för livet också i Finland. Det borde kunna öka intresset för EU-valet.
I EU-valet utgör hela landet en enda valkrets, precis som i presidentvalet. Det innebär att partierna vill ställa upp kandidater som är kända. I tidigare EU-val har det lett till att så kallade kändisar utanför politiken har ställts upp men den här gången lyser de hittills med sin frånvaro.
En närmare titt på de kandidater vi redan känner till visar att ovanligt många ministrar och riksdagsledamöter kandiderar. För tillfället är tre ministrar med och de kan bli fler. Det är oklart vad Jyrki Katainen (Saml) meddelar i april och hur allvarliga påtryckningar Paavo Arhinmäki (VF) utsätts för. För fem år sedan var Tarja Cronberg (Gröna) den enda ministern.
För första gången har regeringen diskuterat ministrars valkampanjer och gått ut med riktlinjer för de kandiderande ministrarna. De rekommenderas använda lediga dagar till kampanjarbete och ta ledigt just före valet när kampanjen är som intensivast och kräver hela arbetsdagar. Om det kan uppstå missförstånd om i vilken egenskap ministrarna uttalar sig är de skyldiga att förtydliga när de uttalar sig i egenskap av kandidat. I riktlinjerna påpekas i alla fall att ministrarnas arbete till sin natur är politiskt och att det därför ibland kan vara svårt att skilja åt rollerna – och de kostnader som uppstår.
Oberoende av rekommendationer är det klart att ministrarna får en synlighet som andra kandidater bara kan drömma om.
Hela trettioen riksdagsledamöter har hittills ställt sig till förfogande. För fem år sedan var de fjorton. Sannfinländarna har nio riksdagsledamöter på sin lista, men ingen kan ändå fylla tomrummet efter Timo Soini.
Trots att kandidatlistorna ännu inte är kompletta visar de att partierna tar EU-valet på allvar. Nu gäller det för väljarna att göra samma sak.