Tjernobyl spökar i svenska ögon
Även om risken är liten går det inte att negligera svenskarnas oro över en kärnkraftsolycka i Pyhäjoki. Reaktorn är inte nödvändig för elbehovet.
Motståndet mot det planerade kärnkraftsbygget i Pyhäjoki rasar i norra Sverige. Protestvågen stegrades av beskedet att det är ryska Rosatom som ska leverera reaktorn och vara en betydande ägare i kärnkraftsbolaget Fennovoima. På den finska sidan är det inte trevligt att bli påmind om kärnkraftsolyckan i Tjernobyl 1986. Bara det faktum att leverantören är rysk tycks väcka mardrömsscenarier, men det finns också utbrett motstånd mot all kärnkraft i Sverige, liksom i Finland. Kraftverksexplosionen i Fukushima och Tysklands beslut att avveckla kärnkraften ger opinionen medvind.
Protesterna på andra sidan Bottenviken får täckning av att Sverige föregått med gott exempel. Kärnkraftverket i Barsebäck, inom synhåll från Köpenhamn, stängdes av hänsyn till danskt motstånd. Avståndet från Skellefteå till Pyhäjoki är inte mer än 150 kilometer. Om en olycka sker drabbas Sverige av radioaktivt nedfall. Låt vara att risken med Rosatoms tryckvattenreaktor är en bråkdel av vad den var med reaktortypens konstruktion i Tjernobyl.
Finland kan inte låta bli att ta den svenska oron på allvar. Esbokonventionen garanterar grannländernas möjlighet att tycka till om projekt som kan få gränsöverskridande konsekvenser. De officiella svenska synpunkterna fäster uppmärksamhet vid miljökonsekvenser, utsläpp och slutförvar, men dömer inte ut kärnkraftsbygget. Undantag finns; Kalix och Övertorneå kommun vill inte veta av några kärnkraftverk i sin närhet.
Tydliga regler för vilken tyngd de svenska synpunkterna borde få i beslutsgången här i landet saknas. Eventuellt kunde grannens opinioner vara en tillräcklig orsak att behandla principtillståndet på nytt. Regeringen måste i varje fall besluta om den ändrade tekniken och effekten i reaktorn påverkar tillståndets villkor. Miljökonsekvensbedömningen, som Fennovoima lämnade in i veckan, blir för sin del utslagsgivande för principtillståndet.
Den svenska antikärnkraftsrörelsen undrar vad Finland ska med så mycket elektricitet till. Den frågan borde ha ett realistiskt och rationellt svar när Fennovoimas delägare i slutet av månaden tar det slutliga beslutet om att bygga en kärnkraftsanläggning i Pyhäjoki. Ägarna – mestadels större företag och kommunala energibolag – är trötta på att köpa sin elektricitet på en börs med kraftiga prisfluktuationer. Kärnkraftverket ger tillgång till förmånlig energi för årtionden framåt, till priset av en enorm investeringskostnad för den krympande skara av ägare som fortfarande är med. Prislappen på affären med Rosatom har inte getts ut och det finns tvivel på att den totala byggnadskostnaden kan hållas inom det ursprungliga intervallet på 4 till 6 miljarder euro.
Energipolitiskt är det önskvärt med en snabbare övergång till förnybara källor. Det kan räcka med att bara ett nytt kärnkraftverk, Olkiluoto 4, byggs.