Ledarkrönika: Debattkultur ohoj!
För några veckor sedan sa statsminister Jyrki Katainen (Saml) efter regeringens interna seminarium att atmosfären i Finland är för negativ. Vi är rädda för att misslyckas och när nya idéer framförs skjuts de genast ned och anklagas för att inte vara fullständiga. Samma sak skriver Pekka Himanen i sin framtidsrapport.
Katainen har säkert rätt fast han fick mothugg av en forskare. Forskningsprofessor Mika Pantzar har inte hittat ett enda forskningsresultat som tyder på att atmosfären i Finland skulle vara exceptionellt negativ. Däremot ger Pantzar Katainen rätt i att det krävs framtidstro för att man ska klara sig här i världen.
Medierna beskylls ofta för att föra fram allt som är dåligt medan sådant som har blivit bättre, eller är rena rama solskenshistorier, inte noteras eller åtminstone inte noteras särskilt synligt. Det stämmer, och det beror på vad som uppfattas som nyheter. Det i sin tur är något som har utvecklats under en lång tid och som det inte är särskilt lätt att rucka på. Och det är kanske inte heller nödvändigt – med tanke på journalistikens roll och uppdrag att granska makthavare och slå larm om missförhållanden. Samtidigt finns en trend just nu att också berätta om framsteg och trevliga saker i medierna.
Nu tror jag ju inte att statsministern avsåg uttryckligen medierna när han talade om den negativa atmosfären, men medierna bidrar också till att skapa atmosfären.
Jag har många gånger funderat på debattkulturen i Finland. Det verkar som om det i Finland ryms bara ett debattämne åt gången och egentligen också bara en åsikt. Katainens konstaterande att idéer skjuts ned är kanske ett tecken på just det, att vi inte tycks kunna föra en debatt där diametralt olika åsikter kommer fram och stöts mot varandra. I Sverige, som så ofta hos oss betecknas som ett mjukisland, förs hårda debatter. Det förutsätter att man klarar av mothugg utan att bli sårad eller känna sig totalt nedslagen. Det handlar om förmågan att skilja på argument och person. Det fina med en ordentlig debattkultur är att den för saker framåt, också internationellt.
Men var ska vi börja? Kanske med att beslutsfattarna och vi andra som har möjlighet att göra oss hörda i offentligheten lär oss att inte ta illa vid oss av att få mothugg. I stället för nedslagen borde man bli glad för att någon ödslar krut på det man fört fram. Det är nämligen inte bara de som skjuter ned idéer och kommer med kritik som skapar en negativ atmosfär. Det gör också de som låter sina idéer skjutas ned. Var inte så rädd, utan kom igen!