Söckenhelgerna har fått en plats som de kan stanna på
Det är inte första gången i historien som helgdagar anses vara dåliga för ekonomin. I samband med den stora helgdöden 1772 avskaffade kung Gustav III en lång rad av lediga dagar för bönderna, bland annat tredje och fjärde dag jul och tredje och fjärde dag påsk. I dag har arbetsgivarcentralen EK ett måttligare mål med att flytta trettondagen och Kristi himmelfärdsdag tillbaka till veckoslut. Arbetsgivarna räknar att en helgdag mitt i veckan ger över 300 miljoner euro i lönekostnader utan arbete.
Söckenhelgerna återställdes på sina ursprungliga platser 1992 efter en uppseendeväckande manöver av president Mauno Koivisto. Han kunde själv fylla i årtalet när lagen skulle träda i kraft och det blev fem år senare än vad riksdagen hade tänkt sig. Koivisto försvarade sig med att helgflytten behöver en lång övergångsperiod och han kände sig besvärad av att i egenskap av president använda en så stor makt gällande kyrkolagen.
När arbetsmarknadsparterna och Kyrkostyrelsen förhandlar om att åter flytta söckenhelgerna ställs effektiviteten mot människors behov av andrum. Det är svårt att se att parterna kunde ha en gemensam syn på saken och den kan skapa onödiga slitningar. Det kan vara bättre att låta helgerna vara där de är och förutsättningslöst granska behovet av längre årlig arbetstid. Om ett sådant behov finns måste det gå att ordna med större flexibilitet i arbetstiderna.