Papper blir för dyrt att bära ut
Det statliga postbolaget kan inte sköta sin allmänna serviceskyldighet med högre priser och glesare utdelning. Itella behöver tydligare ägarstyrning.
När ett företags marknadsandel och efterfrågan minskar försöker det vanligen ta igen det med att sänka priserna. Det statliga postbolaget Itella gör tvärtom och har från årsskiftet kännbart höjt tarifferna på brev- och paketförsändelser, och annan kundservice. Stora prishöjningar på Itellas tidningsdistribution är i antågande. Särskilt kommer utdelningen av den adresslösa posten – gratistidningar och reklam – att drabbas.
Det är klart att varje företag måste prissätta sina produkter och tjänster på så vis att intäkterna täcker utgifterna. Men i Itellas fall undrar man om inte prishöjningarna är en väg in i en självuppfyllande spiral. Postväsendet tigger om att privata postföretag, Matkahuoltos bussdistribution av paket och tidningarnas egna regionala distributionsbolag tar över marknaden. Det som Itella i varje fall har kvar är skyldigheten att tillhandahålla samhällsomfattande tjänster. Åtagandet att dela ut post överallt i landet, även i den glesaste bygden, fem dagar i veckan ger inte klirr i kassan, men utgör själva existensberättigandet för det statliga postväsendet.
Digitaliseringen är den främsta orsaken till att pappersposten minskar. Övergången till elektroniska räkningar är den största enskilda faktorn, men också den ökade läsningen av tidningar på nätet bidrar till den sjunkande kurvan. Volymen på postutdelningen kan minska med 50 procent fram till 2020. Det skulle betyda att de anställda i branschen minskar med över 5 000 personer. I dag distribuerar Itella tre miljarder försändelser om året.
Om Itella chockhöjer priserna på tidningarnas morgondistribution kan det betyda att den upphör i vissa regioner. Det skulle samtidigt påskynda tidningsbranschens strukturomvandling, men det finns en fråga om att trygga tillgången till tryckta medier för dem som inte använder nätet. Gratistidningar kan i värsta fall läggas ner om distributionen blir för dyr, men för dem som inte har råd att prenumerera på en tidning kan de vara den viktigaste informationskällan.
För att öka kassaflödet satsar Itella hårt på näthandeln och på den ryska marknaden. Postbolagets verksamhet är en märklig förening av statligt reglerad basservice för hela folket och mer lönsamma informations- och logistiktjänster för företag. Om bolaget fritt fick välja sin affärsstrategi skulle det säkerligen peta den utgiftsbringande utbärningen av brev och tidningar till avlägset belägna postlådor, eller åtminstone minska antalet utdelningsdagar i veckan.
Postlagen utgår från att olönsam distribution inte finansieras med statligt stöd och att det inte finns korssubventionering inom Itella. Det som politikerna är tvungna att ta ställning till är vad den allmänna serviceskyldigheten i praktiken ska innebära och om den bör stödjas. Gränsen för hur mycket postservicen kan försämras kommer emot.