Greklands erfarenhet hjälper att sätta EU-agendan rätt
Det ligger kanske en ironi i att det land som mest är i armarna på de andra tagit över som EU:s ordförandeland för sex månader framåt. Har Grekland kapacitet att koordinera förhandlingarna mellan 28 medlemsländer då statsförvaltningen trappats ner, tjänstemännen är sura över att ha fått sina löner sänkta och budgeten för ordförandeskapet är lindrigt sagt spartansk? Ska grekerna ge över klubban till någon annan om det blir aktuellt med en ny nedskrivning av landets ohållbara statsskuld?
Auktoriteten är inte den bästa efter att regeringen godkänt en budget för 2014 utan att, som reglerna föreskriver, förankra den i Bryssel.
Alla predikament till trots är det välgörande att landet som klagat på diktat från de stora EU-länderna får tillfälle att styra processen. De grekiska erfarenheterna garanterar att tillväxten, sysselsättningen och finanssystemet får rätt prioritet. Flyktingströmmen österifrån gör att Grekland månar om att komma framåt i migrationsfrågorna. Också den maritima strategin kommer upp till ytan av att landet har självklara intressen i frågan.
Det blir lokal- och regionalval i Grekland strax innan EU-valet. Hela unionen bävar för det nynazistiska partiet Gyllene grynings framgångar. Antonis Samaras regering får också vara på sin vakt mot vänsterblocket Syrizas hårt EU-kritiska linje. Regeringen får ro båten inklämd mellan vänstern och extremhögern.