Dubiöst avtal kan föda nya offer
Varken humanitärt eller politiskt är det klokt av EU att sända tillbaka papperslösa migranter till ett land som inte kan garantera deras trygghet.
Det är en märkligt sammankopplad byteshandel som Europeiska unionen gjort med Turkiet. EU får i framtiden sända tillbaka papperslösa migranter som via Turkiet kommer in i unionen, i utbyte mot att turkarna ska få visumfrihet till Europa. Avtalet är ett steg på vägen för Turkiets nystartade medlemskapförhandlingar, men det har också konsekvenser för EU:s och Turkiets svårhanterliga relationer till Mellanösternregionen.
Kontrollen har redan skärpts med att Grekland och Bulgarien fått rätt av EU att bygga taggtrådsstaket vid gränsen mot Turkiet. En del av dem som korsar gränsen är turkar som vill fly repression. Människor från länder som Afghanistan, Somalia och Iran använder Turkiet som rutt till Europa. I dag är en stor del av de papperslösa syriska flyktingar. Dem finns det en halv miljon av i Turkiet.
Alla som kommer från Syrien är inte äkta flyktingar. En del vill utnyttja situationen med att arrangera människosmuggling och andra är involverade i inbördeskriget. EU vill skydda sig mot den syriska krisens verkningar men skyfflar över ansvaret för flyktingmassorna på Turkiet. Om unionen stänger sina gränser ytterligare borde den åtminstone ha en konsekvent och gemensam politik för att ta emot syriska flyktingar, i stället för att sända tillbaka dem som är "illegala". Avtalet mellan EU och Turkiet träder i kraft efter en övergångsperiod – spänningarna växer om det syriska inbördeskriget inte får en politisk lösning före det.
Efter att över 300 flyktingar i oktober drunknade i Medelhavet skulle det vara påkallat av EU att följa en gränspolitik som inte skapar flera offer. EU:s flyktingkommissionär Cecilia Malmström uppmanade medlemsländerna att visa solidaritet med både migranter och länder som upplever ökande flyktingströmmar. Ett beslut om att sända flyktingbåtar tillbaka över havet mellan Grekland och Turkiet för inte i den riktningen.
De turkiska myndigheterna utmärker sig med att väcka åtal mot 255 personer som deltog i sommarens massdemonstrationer mot regeringen. Bland annat krävs långa fängelsestraff för läkare som vårdade demonstranter.
I ett så kallat demokratiseringspaket för att göra rättigheterna EU-kompatibla finns en lagparagraf om hatbrott – men den skulle inte omfatta hatbrott utifrån sexuell orientering eller etnicitet!
Det turkiska utrikesministeriets hemsida om EU-relationerna börjar med följande mening: "Europa är vårt gemensamma hem som vi har förenat kring gemensamma normer, principer och värden."
Vägen till delade principer och värden är lång och stenig. Turkiet har en obekväm sits eftersom det inte finns andra riktningar än EU landet kan gå i. Det värsta som kan hända är ett återfall i auktoritärt välde; dessvärre finns tecken på att premiärminister Recep Tayyip Erdogan är sugen på ännu större makt än vad han redan har.