Kritik och motstånd välkommet, inte våld
Ur tv-soffans eller den breda allmänhetens perspektiv ter sig bråket och våldet i Tammerfors i på självständighetsdagen närmast obegripligt. Om det fanns en annan agenda än att motsätta sig eliten och dess fest och ställa till med bråk var den svårupptäckt.
Orden att beskriva händelserna utanför Tammerforshuset och i centrum är inte heller lättvalda.
Upplopp var det ändå inte fråga om, inte heller klasskamp, trots att några deltagare använde ordet. Inte ens demonstration träffar rätt eftersom målsättningarna var diffusa.
Arrangörernas och deltagarnas målsättningar är oklara men har av andra förklarats som ett försök att synliggöra att motsättningarna i Finland lever kvar, och att alla inte sitter i samma båt.
Att påverka demokratiskt är långsamt och delvis också trist. Det är också svårt att få offentlighet, trots alla nya kanaler. Ändå är det angeläget att kritiken och motståndet mot det rådande systemet eller den ideologiskt breda regeringen förekommer och får synlighet. Det krävs för att systemet ska fungera.
Våld är däremot inte acceptabelt. Det finns ingen godtagbar orsak till att anfalla poliser och polishästar och slå sönder bilar och skyltfönster. Det hjälper inte heller den eventuella saken. Det måste finnas – och finns – andra sätt.