En stor människa och statsman är borta
Nelson Mandelas betydelse för Sydafrikas utveckling från en avskyvärd apartheidregim till en demokrati kan inte överskattas. Mandela är ett moraliskt föredöme i hela världen.
Utan Mandelas målmedvetna arbete för försoning och hans sätt att hela tiden se framåt är det svårt att föreställa sig att den enorma omställning Sydafrika genomgick skulle ha varit möjlig, och att den var möjlig att genomföra på ett så fredligt sätt.
Mandelas liv och hans personhistoria är hisnande. Han gick sin egen väg redan i unga år, han var med om att på 1950-talet arbeta för att den sydafrikanska befrielserörelsen ANC skulle överge sitt tidigare beslut att avhålla sig från våld. I början av 60-talet grundade sedan ANC sin väpnade gren Umkontho we Sizwe. Att ta till våld är omstritt och åtminstone Förenta Staterna stämplade Umkontho we Sizwe som en terroristorganisation.
För många nationella befrielserörelser som föddes i gamla och nygamla kolonier i Afrika och Latinamerika gick vägen till självständighet och nationell kontroll av det egna landets naturresurser via väpnat motstånd. Då måste man komma i håg att befolkningen i de här länderna utsattes för mycket våld, både direkt och indirekt, och saknade grundläggande medborgerliga rättigheter. Det väpnade motståndet var ett sista desperat sätt och kanske en förutsättning för att tas på allvar.
Men våld och krig föder alltid brutalitet. Vägen till fred och demokrati är svår också av andra orsaker men de spår våldet lämnar gör inte den svåra resan lättare.
Kärnan i den beundran som en hel värld uttrycker för Mandela är en respekt för hans integritet och mentala resning. De egenskaperna och hans styrka hjälpte honom att överleva de 27 fängelseåren mentalt och fysiskt.
Samma egenskaper krävdes i förhandlingarna om det nya Sydafrika. Då betonade Mandela att landet varken ska domineras av vita eller svarta, utan att alla behövs. Hans Sydafrika var alltså inte de svartas Sydafrika utan ett land där alla oberoende av hudfärg kunde leva i harmoni i en demokrati.
Med tanke på det oerhörda och förnedrande förtryck som de färgade och svarta levde under i apartheidens Sydafrika var den tanken både modig och klok. Det är lätt att jämföra med grannlandet Zimbabwe, där en stor del av den vita befolkningen och därmed också en viktig erfarenhet och kunskap har lämnat landet. Mandela är förebild med ständig aktualitet, i en värld där det igen är vanligt att stämpla "de andra".
Nelson Mandela kunde leva enligt sina ideal också som president i Sydafrika. De som har kommit efter honom har tyvärr inte gjort det. Fattigdomen i Sydafrika är utbredd, kriminaliteten hög och våldsam, det sexuella våldet vanligt. Mandelas dröm om ett för alla sydafrikaner demokratiskt och harmoniskt land är inte uppnådd, men visionen är viktig att hålla fast vid. ANC är i dag ett maktparti, som i och med att Mandela är borta har gått miste om sin främsta ikon. I Mandelas anda måste ANC tåla att utmanas och få konkurrens av andra partier.