Ledarkrönika: En journalist gnäller
Nu ska jag gnälla lite. Det handlar om regeringens sätt att informera. Det går från den ena ytterligheten till den andra.
Förra våren när regeringen förhandlade om rambudgeten, som alltså slår fast de ekonomiska ramarna för flera år framåt, upplevde vi bottennoteringen.
Presskonferensen hölls då ur en journalists synvinkel på en vettig tidpunkt, på eftermiddagen. Sena presskonferenser betyder lite tid att jobba fram nyheterna om vad regeringen beslutat. Det är vårt uppdrag, helst vill vi också ge ett sammanhang och belysa konsekvenser.
Problemet i våras var att tiden var knapp för att riksdagens frågestund pressade på. Innan ministrarna åkte i väg talade de i tur och ordning, mest om hur duktig regeringen hade varit. Det var svårt att få en helhetsbild av besluten och ekonomin under de närmaste åren. Pressmeddelandet kom flera timmar senare, men inte heller det var särskilt konkret.
Det var svårt att rapportera om besluten för allmänheten och ännu svårare att kommentera dem. Vi – journalister och medier – hade alltså svårt att fylla vår uppgift den kvällen.
Den andra ytterligheten kom vid budgetförhandlingarna i augusti. De drog ut och presskonferensen sköts upp gång på gång. Klockan 22 var det dags. Informationen var diger särskilt om det strukturpaket regeringen hade beslutat om. När sextetten sagt sitt kom Martti Hetemäki från Finansministeriet med en grundlig presentation av hållbarhetsgapet och strukturreformerna. Klockan tickade.
För en dryg vecka sedan fattades de konkreta besluten om strukturpaketet. Presskonferensen började redan klockan 17.45. Tack vare två bakgrundsinformationer i november var vi bättre rustade än tidigare. Men vi drunknade nästan i information. Beslutet, beredningen och ministeriernas ursprungliga förslag var över 150 sidor text. Det är en ny policy att offentliggöra också beredningen. Det är mycket välkommet och definitivt ett steg i rätt riktning.
Däremot fick vi inget pressmeddelande om vad regeringen själv ansåg vara viktigast och varför en del förslag lämnades bort. Det skulle ha hjälpt att greppa den omfattande helheten.
Regeringen och vi journalister har ibland samma intresse - att informera allmänheten om regeringens beslut. För att vi ska kunna göra vårt journalistjobb behöver vi kommunikationsproffsen, som bör ha insyn i processen och hjälpa oss gestalta ett material.
Slut på gnället! Det gäller inte vår bekvämlighet utan att medborgarna får korrekt och fyllig information.