Satsa då på hemvården!
Oron för att nedbantningen av institutionsvården för de äldre leder till en liknande situation som inom psykvården är befogad och bör tas på allvar.
Äldreomsorgen har väckt diskussion efter att regeringen offentliggjorde sitt strukturpaket. Av den miljard som kommunerna ska banta ned utgör äldreomsorgen och orienteringen från institutions- till hemvård eller serviceboende den största enskilda summan, 300 miljoner.
Alla är överens om att institutioner ska undvikas så länge som möjligt och det står också inskrivet i den rätt färska lagen om äldreomsorg. Att ha äldre liggande på vårdavdelning passiverar och försämrar snabbt deras kondition.
Beslutsfattarna upprepar som ett mantra att de äldre vill bo hemma. Det stämmer förstås – så länge man klarar sig hemma och får stöd. Vi möts ändå så gott som dagligen av berättelser om äldre som inte får den hjälp de behöver i sitt hem – vare sig det gäller vård, praktisk hjälp eller sällskap – och inte heller får plats på ett serviceboende. Det är sorgliga berättelser, tragiskt och orätt mot de äldre som har gjort ett långt dagsverke och byggt upp vårt samhälle.
För att institutionsvårdens nedbantning ska kunna fortsätta måste både hemvården och serviceboendet byggas ut. Det bör dessutom ske med framförhållning. Många minns mycket väl hur det gick när psykvården inte längre skulle ske på sjukhus utan i öppenvården. Sjukhusplatserna minskade drastiskt men öppenvården byggdes inte ut i motsvarande grad.
I regeringens strukturbeslut framgår det inte hur en liknande utveckling ska förhindras inom äldreomsorgen. Ansvaret är kommunernas, men de behöver säkert både piska och morot. Social- och hälsovårdsministeriet ska i början av nästa år vara färdigt med ett program där konkreta besked utlovas. Mera resurser från statens sida vore väl ett under men kunde ses som en social investering.
Närståendevårdarna gör i dag en enorm insats genom att ta hand om sina anhöriga i hemmet, ofta handlar det om äldre par. Det gagnar både de anhöriga och samhället. Den ersättning samhället i gengäld ger närståendevårdarna motsvarar inte insatsen. Många närståendevårdare får de facto ingen ersättning alls. Villkoren varierar dessutom stort mellan kommunerna och människor behandlas olika beroende på var de är bosatta. Det är oacceptabelt och ohållbart.
Det hade varit en bra början ifall regeringen också fattat beslut om att förbättra närståendevårdarnas ställning och hemvården i övrigt i samband med strukturpaketet. Till exempel kunde närståendevårdarnas ersättning överföras till Folkpensionsanstalten. Det skulle både förenkla och förenhetliga systemet. Ministeriet utreder närståendevårdarnas situation och rapporterar i januari.
För tillfället finns fler frågor än klara svar när det gäller äldreomsorgen. Det skapar oro och det skulle därför vara klokt att snabbt komma med konkreta svar.