Linjen i krishanteringen får gärna bli klarare
Statens revisionsverk har bedömt hur effektiv styrningen av de militära krishanteringsoperationerna är och kommit till att målsättningarna inte är täckande, tillräckliga eller logiskt bundna till varandra. Det blir oklart varför det är viktigt att delta i operationerna och vilken betydelse de har för krishanteringen och försvarskapaciteten som helhet. Trots att det finns flera kanaler för rapportering ger inte rapporterna en bild av den militära krishanteringens resultat eller totala kostnader.
Ett exempel är Atalanta-operationen vars syfte var att skydda sjöfarten vid Somalias kust mot pirater. Förberedelserna för operationen fick hårt klander också av riksdagens utrikesutskott då det gav grönt ljus för den. Riskanalysen var otillräcklig och riksdagen hade inte hörts under beredningens gång. Revisionsverket späder på med att projektet dessutom bröt mot upphandlingslagen.
Kritiken är så hård att den är lätt att använda för politiska syften. Den spelar dem i händerna som ifrågasätter försvarsmaktens internationella åtaganden eller vill begränsa dem till insatser som är till direkt nytta för landets försvar.
Insatserna är kanske inte så illa övervägda som revisionsverket låter påskina, men linjen i krishanteringen öppnar sig inte för allmänheten. Den behöver kristalliseras och det är försvarsministerns uppgift att föra debatten om hur det sker.