Gryndarna har ingenstans försvunnit
Det var två i andan motsatta men lika sanna rubriker som mötte dagstidningsläsarna i Helsingfors på måndag morgon. Artiklarna var skrivna inför stadsstyrelsens möte, där frågan om utbyggnaden av Havsrastböle behandlades. Bägge tidningarna hade också inkluderat frågan om natursköna Vårdös och Stenudds framtid.
"Stadens gröna oaser i vågskålen", rubricerade Hbl medan kollegan Helsingin Sanomat angrep ämnet med konstaterandet att "Stadens bostadstomter minskar i hotfull takt". I HS fick biträdande stadsdirektör Hannu Penttilä beklaga sig över att tillbyggnadstakten i staden sackar efter på grund av markbrist, medan Hbl talat med fastighetskontorets avdelningschef Markku Leijo, som varnade för fartblindhet, såsom i förorterna på 1970-talet.
Historien är på Leijos sida när han talar om ingenjörsmässig planering, maktspel och stora penningsummor i kombination med brist på visioner.
Staden är pressad att bygga ut, men enbart ekonomiska argument för att våldföra sig på den naturnärhet som gör Helsingfors till en unik huvudstad håller inte. Att "förenhetliga stadsstrukturen" och ställa bostadshusens kapacitet mot kolonistugorna är precis det slags kortsiktiga 1900-tals gryndarpolitik som åter nya generationer helsingforsare kommer att ångra.