Ministern närmare att snubbla
Polischefen Mikko Paatero har inte gjort fel som kan tvinga honom att avgå, men han måste klara av att lösa samarbetsproblemen inom polisen.
För inrikesminister Päivi Räsänen (KD) är det av vikt för hennes trovärdighet att hon öder sitt krut på att föra rätta strider. Den som vill uppträda som moralisk ledare förlorar auktoriteten på att blotta sin brist på insikt om vad saken handlar om. Det låg snubblande nära för Räsänen då hon uppmanade polisöverdirektör Mikko Paatero att överväga sin ställning, efter att han underlåtit att informera ministern om att narkotikapolisen i Helsingfors inte alls använt sig av registrerade informationskällor.
I somras väckte Räsänen uppståndelse med att antyda att en kristen människa kan bli tvungen att överväga att agera mot lagens ord ifall det strider mot Bibelns ord. Det skulle således finnas lagparagrafer som inte alltid behöver tas hundraprocentigt bokstavligt. I polisstyrelsens bestämmelse om att registrera informationskällor fann Räsänen en paragraf som måste följas till punkt och pricka, oberoende av om den är till verklig nytta i polisens arbete. Det är bra att ministern åtminstone förtydligat sin linje.
För Paatero blev trovärdighetsproblemet inte mindre. Det verkade som att Paateros största bekymmer var att få reda på vem som läckt uppgifter till Helsingin Sanomat, som avslöjat flagranta brister i övervakningen inom Helsingforspolisen. Överdirektören tycks inte ha haft en aning om vilka omständigheter som ledde till att narkotikaenhetens chef Jari Aarnio misstänks för tjänstebrott och tagande av muta.
Läckorna avslöjar obönhörligen samarbetssvårigheterna inom polisen. Det skulle ligga på den högsta chefens ansvar att få samarbetet inom polisorganisationen att löpa smärtfritt. Inom poliskåren hörs kritiska åsikter om att Paatero ägnat större energi på att koncentrera makt till sig själv. Det är ett effektivt sätt att undergräva sin ställning att samla makt utan att vara kapabel att lösa problemen.
Överenskommelsen mellan Räsänen och Paatero om att polischefen kan fortsätta på sin post ser ut som en kompromiss mellan två parter som har inte har råd med särskilt höga insatser. Deras gemensamma intresse ligger i att bevisa att den ifrågasatta polisreformen, som bland annat innebär att rörliga polisen upphör, inte leder till att fältarbetet försämras. Då är det ingen idé att göra eventuella brister i informationsanskaffningen till ett fallrep.
Paatero har i varje fall mycket att bevisa med att lappa hålen i polisväsendets uniform. Det räcker inte att förenhetliga sättet att höra tjallare och införa rättsliga enheter för att skärpa övervakningen. Det är hela verksamhetskulturen som ger ett förlegat intryck med interna stridigheter, revirkamper och undrevärldenmetoder. Det ligger även på Centralkriminalpolisens nya chef Robin Lardots ansvar att se till att den centrala polisens och de olika rotlarnas utredningsarbete följer samma agenda.