Investera i barnen och framtiden
Strukturerna i Finland ska bli lättare och effektivare, särskilt i kommunerna. Snart blir det klart hur och om välfärden drabbas.
Hittills har ganska lite konkret information sipprat ut från den intensiva beredningen. Den största enskilda utmaningen är att gallra i kommunernas uppgifter och skyldigheter så att utgifterna inte fortsätter växa. 2017 ska kostnaderna ligga på en nivå som är en miljard lägre per år än i dag. Dessutom ska den ekonomiska styrningen av kommunerna bli så mycket effektivare att man sparar in ytterligare en miljard.
Ministerierna har kommit med egna gallringslistor i två olika omgångar, men resultatet var magert. I övermorgon ger statssekretare Martti Hetemäki vid Finansministeriet och hans styrgrupp sina åtgärdsförslag till regeringen.
Det är kommunerna som står för basservicen – sjukvården, den grundläggande utbildningen, barnskyddet. Drygt hälften av kommunmiljarden borde komma från hälsovården och ungefär 300 miljoner från utbildningen. Också om avsikten är att förenkla, skapa större förvaltningsenheter, sänka onödigt höga behörighetsvillkor så kan resultatet bli försämrad välfärd.
Yle konkretiserade häromdagen hur utbildningsväsendet kunde uppnå sin andel. Ett "enkelt" sätt vore att sänka läroplikten med ett eller två år, eller att slopa den avgiftsfria skollunchen. Nu kommer ingen att föreslå det här, men uträkningen säger en del om storleksklassen och möjliga konsekvenser.
Regeringen har de facto beslutat förlänga läroplikten från nuvarande 16 till 17 år. Tanken är att man ska komma åt de ungdomar som inte utbildar sig efter grundskolan. Men nu tvistar de två stora regeringspartierna om vad beslutet egentligen betyder. Gäller det hela årskursen vilket innebär gratis skolmaterial och -resor för alla 17-åringar? Eller gäller det enbart de 17-åringar som behöver extra stöd för att de inte har klarat av grundskolan eller fått en studieplats på andra stadiet? Vänstern håller på den bredare tolkningen medan Samlingspartiet tycker den blir för dyr. Därför har beredningen enligt uppgift utgått från två alternativa modeller.
På vänsterhåll hoppas man på att kommunmiljarden till stor del kunde fås ihop genom att överföra en del uppgifter till staten och slippa gallra stort i kommunernas uppgifter. Inom Samlingspartiet betonar man att uppgifterna måste bli färre. Dragkamp pågår alltså.
Nedskärningarna under depressionen på 1990-talet visade sig vara ogenomtänkta och på sikt resultera i höga kostnader både ekonomiskt och mänskligt. Då växte gruppstorleken på daghem och i skolor, hälsovårdspersonalen bantades och stödet till familjerna skars ned samtidigt som föräldrarna mådde dåligt. Ingen säger sig vilja göra om samma misstag. Det gäller att komma ihåg att en satsning på barnens välbefinnande är en investering i framtiden. Där måste regeringen räkna rätt när strukturerna slimmas och effektiveras.