Avtalsshopping motades i grind
Det var otänkbart att den tyska arbetsgivaren kunde tvinga cateringservicens anställda att byta fack. Priset kan vara att arbetstillfällen försvinner.
Sällan träffar ordstäven om mycket väsen för ingenting så mitt i prick som när det gäller den upptrissade konflikten om kollektivavtalet för Finnairs cateringpersonal. Slutresultatet att det fortsätter som förut är så förväntat att allt annat skulle ha varit en nyhetsbomb. Bägge parters intresse för att en konflikt som berör bara 400 anställda genom en våg av sympatistrejker skulle lamslå hela landet var minimalt.
Behållningen av skådespelet ligger i att principfrågorna som kom upp på bordet med all sannolikhet dyker upp på nytt i ett annat sammanhang. Arbetsgivaren, det tyska cateringbolaget LSG Sky Chefs, bytte arbetsgivarförbund till turism- och restaurangförbundet MaRa och förväntade sig att arbetstagarna för sin del byter förbund till MaRas avtalspart, servicefacket PAM. Det är helt enligt reglerna eftersom kollektivavtalet som tillämpas bestäms utifrån vilket förbund arbetsgivarna tillhör. Det är också logiskt eftersom LSG inte är ett luftfartsföretag utan en leverantör av måltidstjänster.
Trots att det är lätt att förstå LSG-direktören Steffen Roschs logik att ett avtal med en lägre lönenivå är ett rationellt sätt att spara pengar utan behöva ta till uppsägningar, fanns ingen chans att avtalskuppen skulle ha gått igenom. På den punkten upplevde alla fackföreningar att lilla Luftfartsunionen kämpade för dem. Det gäller att mota all avtalsshopping från arbetsgivarnas sida i grind. Det skulle vara verkligt billig avtalspolitik att arbetsgivarna kan nå sina mål bara med att byta förbund.
I bakgrunden spökade också det löfte om att avtalsvillkoren inte rubbas som Finnair gav i samband med utlokaliseringen av cateringservicen till LSG. Man kan undra hur det alls var möjligt att avge ett löfte för ett annat företags del. När så en gång skett var det omöjligt för LSG att klampa in i butiken och kräva någonting annat än vad som står på hyllan.
Kabin-, mark- och cateringpersonalen stannade utanför den centrala uppgörelsen för att Finnair ville koppla ihop kollektivavtalen med bolagets sparprogram. Strategin var illa genomtänkt och Finnair får finna sig i att de två frågorna till slut separerades från varandra.
Så långt går avtalet mellan LSG och Luftfartsunionen arbetsgivarna till mötes att det tillämpas på företagsnivå, dock utan att själva avtalet eller löneklassificeringarna i det ändras. Mera av företagsbundna överenskommelser hade många av de arbetsgivarförbund som gick med i ramavtalet velat se.
Det sista kortet blev trots allt kvar på LSG:s ficka. Bolaget kan utlokalisera åtminstone delar av cateringverksamheten i Finland till Estland, eller ta till hårda uppsägningar. Det är en utveckling som är lika svår att stoppa i luft- som inom sjöfarten att arbetstillfällena flyger i väg till länder med lägre arbetskostnader.