Också klassens bästa får ta kritik
Skillnaderna i tillväxt och sysselsättning mellan olika EU-länder är inte på väg att minska. Tyskland kan hjälpa med att öka sin inhemska efterfrågan.
Rapporten om varningsmekanismen är ett relativt nytt instrument med vilket EU-kommissionen djupanalyserar ekonomiska obalanser i olika länder. Det väcker starka känslor för att det gör kommissionen till en storebror som ser allt. Vid sidan av de landsvisa budgetrekommendationerna tränger rapporten om varningsmekanismen in i de enskilda ländernas ekonomiskpolitiska avgöranden med goda råd om vad de kunde göra bättre. Någon beslutsmakt hör dock inte ihop med kommissionens kritiska recensioner. Det är de enskilda medlemsländerna som suveränt fattar sina beslut, men det uppstår tryck på unionsnivå om i vilken riktning de borde gå.
Det väcker uppseende att Tyskland hör till de länder som kommissionen vill granska på djupet i den följande rapporten som levereras våren 2014. Det brukar ju vara krisdrabbade länder som måste få sina obalanser i skick, medan unionens mest framgångsrika land borde stå som modell för alla. I själva verket är den positiva obalansen i den tyska ekonomin ett problem för andra.
Tyskland har ett stort överskott i bytesbalansen, det vill säga skillnaden mellan vad som produceras och vad som förbrukas inom landet. Överskottet går inte till konsumtion som kunde stimulera ekonomin i unionen utan till investeringar i utlandet, ofta utanför Europa. Kommissionen vill idka mild påtryckning för att få tyskarna att rikta kapitalflödet till inhemsk konsumtion och inhemska investeringar. Det hjälper andra EU-länders export på traven.
Den tyska ekonomin är mest konkurrenskraftig i EU och det ligger en sund egoism bakom uppsvinget. Övriga länder måste med egna krafter förbättra sin konkurrenskraft, men det finns fog för kritiken mot den tyska modellen. Den är onödigt stram och borde tillåta större löneökningar och högre inflation. Det kan balansera euroområdet att inflationen i Tyskland får vara högre än i andra länder.
Också Finland hör till de länder som blir analyserade på djupet för sina obalansers skull. Den finländska exporten har störtdykt och från hemmaplan sett finns vissa uppenbara orsaker till det, framför allt att elektronik- och skogsindustrin inte snabbt kunnat svara på marknadens förändringar. Också konkurrenskraften har försämrats, men arbetskostnaderna är ändå en bisak i förhållande till att efterfrågan på många traditionella produkter rasat.
Vad Finland saknar jämfört med Tyskland är medelstora företag, det segment som på tyska kallas Mittelstand. Dessa mellanföretag är starkt nischade och framställer högsta kvalitet, ofta apparatur som andra företag behöver i sin produktionsprocess. Finland kan inte räkna med ett exportuppsving bara med hjälp av några stora företag; det behövs ett bredare utbud och nya företag som framställer specialiserade produkter bättre än någon annan.