Ny öppenhet som landets styrka
Framtidsredogörelsen ger inte verktyg för att analysera vare sig ekonomin eller samhällsutvecklingen i stort. Den mentala biten är en brännpunkt.
Några tankar i regeringens nya framtidsredogörelse faller tillbaka på det mentala planet. Bilden av Finland som ett rätt slutet och inte särskilt fördomsfritt land syns i bakgrunden. I den offentliga förvaltningen behövs en öppnare informationsförmedling, beredning och allmän debatt. Finland behöver invandrarnas arbetsinsatser och internationella nätverk. Det stöder framväxten av ett mångfaldigt och pluralistiskt samhälle.
De snärtigaste formuleringarna är plockade ur Pekka Himanens och Manuel Castells vidhängande publikation om den andliga kulturen i informationssamhället.
"I Finland är framgång i själva verket det enda som är mindre tillåtet än att misslyckas!", skriver de apropå missunnsamhetskulturen.
"Finland skulle kunna skapa en exceptionell styrka genom att kombinera en stark kollektiv identitet med en stark integrerande öppenhet gentemot dem som kommer från andra länder", skriver de apropå öppenheten som en essentiell kulturell faktor.
Det som kan kallas nationens mentala rum skulle vara värd en djupare och mer sammanhängande betraktelse än vad den behövliga men ytliga rapporten ger rum för. Saken handlar om grundläggande värderingar och om hur människor i Finland ser sig själva och sin plats i världen. Varje regering gör sin framtidsredogörelse, så ett annat kabinett kan efter valet tänkas rapportera att öppenhet, pluralism och internationalism inte alls är vad Finland behöver.
Diskussionen om vad öppenheten och pluralismen betyder borde i dag tas på stort allvar.
En svaghet i rapporten är att det blir språklig pudding av beskrivningen av framtidens samhälle. Det är vackert att framställa ett pluralistiskt och splittrat samhälle som mosaiklikt, men mosaiken är en vilseledande bild eftersom den döljer de dominerande strukturerna, eller maktdiskurserna. Det ger ingenting att beskriva fasen efter det så kallade kunskapssamhället som en inspirationsekonomi; det är bara att täcka bristen på analys med ett vagt psykologiskt begrepp.
En sak är säker: välfärden går inte att finansiera utan ekonomisk tillväxt. Gränserna för miljöbelastningen och resursuttaget göra att värdeskapandet måste vara immateriellt och till stor del ske inom en digital ekonomi. Näringsstrukturen måste bli bredare. – Rapporten har svårt att ta steget vidare från ekonomiska truismer.
Visionen av Finland som de mångkunniga människornas land är välmenande, men det är oerhört svårt att komma ifrån en tudelning där en del blir mångkunniga medan andra får kämpa hårt för en plats i arbetslivet. Det är oklart vad som menas med att sudda ut gränserna mellan olika livsområden – arbete, studier, företagande, familjeliv och socialt liv. Det öppnar sig en skräckvision av ett samhälle där människor ständigt är i arbete, också när de är hemma med barnen och till slut när de är i pension.