Helhetssyn viktigast
De förändringar som planeras i huvudstadsregionen skapar oro. Regionen behöver en helhetssyn och det gagnar också den svenska servicen.
Det är odiskutabelt att det behövs en samordning och koordinering i det som kallas metropolområdet, som för tillfället definieras som fjorton kommuner från Sibbo i öster till Kyrkslätt i väster, från Helsingfors i söder till Tusby i norr. Regeringen beslöt i augusti om en metropolförvaltning med ett direktvalt metropolfullmäktige. De frågor som behöver granskas ur metropolperspektiv, och inte enbart ur ett kommunalt perspektiv, är framför allt markanvändningen och boendet, trafiken och segregeringen, som innebär att de sociala problemen hopar sig i vissa städer och vissa stadsdelar.
Det gäller alltså att se uttryckligen hela regionens utveckling. I dag finns ett samarbete och ett virrvarr av samarbetsorgan men ingen helhetssyn, krasst uttryckt för att tvånget saknas. Det handlar också om att dela på bördorna, vilket de kommuner som bär det tyngsta lasset är mest intresserade av medan de andra har slagit ifrån sig. Ändå gagnas alla i det långa loppet av att bördorna fördelas jämnare.
Det finns också ett svenskt särintresse i metropolförvaltningen. Inom de fjorton kommunerna bor drygt 80 000 svenskspråkiga, nästan en tredjedel av alla finlandssvenskar. Även om vården i sin helhet inte överförs till metropolen finns det skäl att på svenskt håll koordinera också vården.
En metropolförvaltning gör det lättare med service över kommungränserna. Det är viktigt särskilt för specialgrupper som tidigare har haft mycket svårt att få service på svenska, till exempel talterapi och missbrukarvård. Men också inom utbildningen, både då det gäller gymnasiekurser och arbetarinstitut, ger metropolen möjligheter till ett bredare kursutbud än det vi har i dag. Det betyder inte att alla kurser ska ordnas på en enda plats. Tidigare svårigheter att samarbeta på svenskt håll visar hur viktig metropolförvaltningen är.
Det är förståeligt att planerna i allmänhet och på svenskt håll i synnerhet skapar oro. För tillfället kan Kyrkslätt, Grankulla och Sibbo utan problem erbjuda också vård på svenska. Oron handlar om att den svenska servicen kan bli sämre och flyttas längre bort. Också om politikerna intygar att det inte ska gå så vet folk av erfarenhet att om och när pengarna tryter riskerar avstånden att bli längre. Men samtidigt står vi inför stora förändringar redan för att inflyttningen till metropolområdet är stor. Alternativet är inte status quo, förändringen pågår ständigt och det gäller att förbereda sig så gott det går. Alternativet är kommunsammanslagningar.
Det handlar om ett stort område med totalt en fjärdedel av Finlands befolkning. Att metropolfullmäktige blir folkvalt är viktigt. Lika nödvändigt är att införa nya former av när- och brukardemokrati.