"Bostad först" löser problem bättre än nykterhetskrav
Rosavillagatan 10 i Tölö har i ett år har varit hem för drygt nittio unga långtidsbostadslösa. Några av dem har missbrukarproblem, en del Tölöbor har störts, och det har snattats i butikerna.
Stödboendet upprätthålls av stiftelsen Sininauha och är en del av statens och de största städernas program mot långtidsarbetslöshet. Idén är att erbjuda de bostadslösa stödboende och ett riktigt hem, i stället för korttidslösningar. "Bostad först" innebär att en hemlös först ska få en bostad, för först då finns förutsättningarna att lösa andra problem. Nykterhet är inget villkor för en bostad, men målsättningen är att komma åt också missbrukarproblem.
En del fullmäktigeledamöter i Helsingfors kräver nu att Rosavillagatan ska kräva drogfrihet av sina invånare. Huset motarbetades redan under planeringsskedet. Erfarenheterna från andra motsvarande hus visar att det först blir störningar i omgivningen men att läget lugnar sig efter några år. Om man verkligen vill komma åt både bostadslöshet och de vidhängande problemen är "Bostad först" ett bra koncept. Att gömma de bostadslösa i förorter eller låta dem förbli bostadslösa för att de har missbrukarproblem är ingen lösning.
De flesta invånare på Rosavillagatan 10 är födda på 1980- och 90-talet. De är alltså barn av den förra depressionen. Däri ligger en lärdom.