Juridik är en sak, politiska spelregler en annan
Enligt biträdande justitiekansler Mikko Puumalainens utlåtande ska en minister eller tjänsteman som använder verkställande makt avhålla sig från att lägga sig i förundersöknings- och åklagarmyndigheternas verksamhet. Däremot hör det till normala tjänsteuppgifter att överväga om det är befogat att göra polisanmälan om ett brott som riktat sig mot ett statligt ämbetsverk eller ett statsbolag.
Den tidigare ministern för ägarstyrningen, Heidi Hautala (Gröna), överträdde således inte sina befogenheter när hon tryckte på ledningen för Arctia Shipping-bolaget att ta tillbaka en polisanmälan mot Greenpeace-aktivister som trängt sig på isbrytare. Som utgångspunkt är det bolagets vd som beslutar om en eventuell polisanmälan, men ägaren kan höja sin röst när strategiska mål och värderingar är på spel. Det är ministern som har beslutsmakten i samhälleligt och ekonomiskt betydande frågor.
Det finns fortfarande ingenting som talar emot att Hautalas bedömning av vad som ligger i bolagets och ägarens intresse var riktig. Hennes fall blev att hon inte exakt kom ihåg hur ärendet förlöpte och att hon inte varit öppen med det. För framtiden ger justitiekanslersämbetets utlåtande inte mera vägledning än att det rensar en gränsmark mellan politik och juridik. Det är regeringen som måste precisera de politiska spelreglerna för att liknande fall inte ska upprepas.