Frihet kan vara doften av en bok
Aung San Suu Kyis framträdande i EU-parlamentet var en påminnelse om att förändringar är långsamma. Men också om realiteterna.
Visst kan man se det som en bekräftelse på att EU faktiskt målmedvetet och länge har arbetat för fred och demokrati. Drygt tjugo år innan EU själv fick ta emot fredspriset hade unionen tilldelat den burmesiska ikonen Aung San Suu Kyi Sacharov-priset för hennes fredliga men sega kamp för ett demokratiskt Burma.
Det priset beslöt man dessutom om fem år innan Finland och Sverige ens blivit EU-medlemmar.
Efter att ha följt med de upprepade gripandena, fängelsestraffen och utdragna husarresterna drog världen en suck av lättnad när generalerna äntligen återgav Aung San Suu Kyi friheten 2010.
För en människa i fångenskap kan doften av böcker vara en fläkt av frihet. Aung San Suu Kyi brukade bara andas in doften av böcker som hon fick ta emot. Innan hon ens började läsa dem, alltså.
Det är klart att EU som ekonomisk makt lockar, och det var en av pelarna i Aung San Suu Kyis budskap under presskonferensen i tisdags. Säkert hoppades också de generaler som med våld tog makten från hennes parti att frigivningen skulle få unionen och USA att lösa upp sina tätt hopsnörda penningpåsar.
Och visst har den eftertraktade öppningen kommit och därmed det internationella intresset att investera.
Kanske det var därför som Aung Sang Suu Kyis påminnelse satt bra. Hon underströk att vägen är lång för Burma till vad man kan kalla en demokrati.
Så vad kan man lära sig av Aung San Suu Kyi? Hon ser inte sig själv som ett offer, eftersom hon har valt sin väg av egen fri vilja. Och om man av någon anledning tycker sig lägga märke till att det skorrar lite i påståendet så finns en annan lärdom att hämta.
Vi har inte tänkt flytta, säger hon när någon frågar om Burmas relationer till Kina. Är man ett litet land med en stor och mäktig granne så sitter man där man sitter och det är viktigt att ha goda relationer till alla grannar.
Men det betyder inte att man behöver ge avkall på sin integritet. Aung San Suu Kyi betonar att Burma tidigare har kunnat ha goda relationer till flera länder med olika ideologisk bas och har detta som mål också i fortsättningen.
En annan realitet är behovet av ekonomiskt stöd. Det råder inget tvivel om att det är vad Aung San Suu Kyi hoppas på av EU, det sade hon öppet under presskonferensen.
Kanske betonade hon det för att det finns en tendens att alltför lätt glömma bort att ett land där demokrati och mänskliga rättigheter haft en underordnad betydelse i tiotals år inte förvandlas till någonting annat över en natt eller ens inom ett år eller två.
Hennes vädjan att EU också i fortsättningen ska följa med vad som händer i Burma är därför en rimlig begäran. Men ekonomiskt bistånd är inte allena saliggörande, det måste gå hand i hand med en politik som för i rätt riktning.
I bästa fall tjänar Aung San Suu Kyis påminnelse som rättesnöre också när det gäller utvecklingen i andra länder.