Tobaksdirektivet reglerar smaksaker men inte tillgång
Knappt några andra beslut inom EU blir utsatt för så mycket påtryckning från ekonomiska intressens sida som utformningen av tobaksdirektivet. Den tidigare hälsokommissionären, maltesen John Dalli, blev tvungen att avgå efter anklagelser om att en landsman till honom erbjudit ett företag att mot ekonomisk ersättning se till att direktivet blir snusvänligt. Anklagelsen kunde inte bevisas, men så är den bara ett litet symtom på ljusskygga lobbningskampanjer som inte har någonting med demokrati att göra. Enligt Reuters har tobaksbolaget Philip Morris hållit över 250 möten med europaparlamentariker inför omröstningen om tobaksdirektivet i tisdags.
Direktivförslaget är en urvattnad kompromiss mellan lobbyisternas krav och politiska mål att hindra unga från att börja röka och minska rökningen överlag. E- och slimcigarretterna får bli kvar i butikerna, och förbudet mot mentolcigarretter får en övergångstid på hela åtta år. Frågan är om kommissionens förslag alls hade rätt fokus; det smakar förmynderi att bestämma vad cigarretter inte får smaka, medan det skulle vara strängare reglering av tillgången på tobaksprodukter som skyddar unga bäst.
Det är en förnuftig reglering som är EU:s uppgift, inte att springa tobakslobbyns ärenden och inte heller att ställa upp totalitära mål som att unionen borde vara rökfri på tjugo eller trettio års sikt.