Längre liv ger längre arbete
Förslaget att binda pensionsåldern till den förväntade livslängden ger en utväg ur den låsta debatten om pensionsåldern. Problemfritt är det inte.
När det på 1800-talet i Europa började stiftas lagar om en pensionsålder sattes den så mycket högre än den förväntade livslängden att det var få som någonsin kom åt att bli pensionärer. På den tiden var en pension närmast en belöning för att bli långlivad.
Ända fram till slutet av 1900-talet var det få förunnat att njuta av ett långt och gott liv som pensionär. Enligt Pensionsskyddscentralens statistik hade den finländare som gick i pension 1980 i genomsnitt mindre än nio år kvar att leva. Trettio år senare lever män nästan 20 och kvinnor nästan 24 år ett pensionärsliv. Den som är 50 år i dag kan ställa in sig på ett kvartssekel. Om de vildaste prognoserna slår in kommer den som föds i dag att leva i hundra år.
Problemet är att försörjningsbalansen blir ohållbar om det finns nästan lika många pensionärer som människor som arbetar.
Det är mera hållbarhetsgapet i de offentliga finanserna än finansieringen av pensionerna som gör det nödvändigt att höja den faktiska pensioneringsåldern. Trycket på pensionsavgifterna är enligt Pensionsskyddscentralen inte så stort som befarat, eftersom relativt stora skaror kommer ut på arbetsmarknaden. Livstidskoefficienten gör dessutom att man måste arbeta längre än tidigare för full pension. Men mera reformer behövs för att trygga pensionsnivån utan att höja avgifterna.
Det är ett trubbigt redskap att slå fast en pensionsålder som sedan ska gälla för lång tid framåt. Näringslivets ekonomiska forskningscentral Etla levererar i en ny undersökning ett flexiblare förslag om att ålderspensionen binds till den förväntade livslängden. Pensionsåldern skulle höjas med tvåtredjedelar av ökningen av den förväntade livslängden. I ett halvsekelsperspektiv skulle reformen höja den genomsnittliga pensionsåldern med ett år och tre månader. På kort sikt skulle pensionsåldern stiga med tio månader.
Etlas förslag är en gummibandsmodell som tänjer sig så långt som behoven i olika tider sträcker sig. Till substansen är det inte radikalt; även med rådande regler skulle en liknande långsiktig höjning av pensioneringsåldern äga rum. Poängen är att ge en utväg ur den fastlåsta debatten om att skriva in en fixerad högre pensionsålder i lagen. En fördel med modellen är att den ger ekonomisk förutsägbarhet och relativ rättvisa mellan generationerna. Det skulle inte överraska om den i någon form finns med i den pensionsreformsrapport som koordinatorn Jukka Pekkarinens arbetsgrupp snart ska presentera.
Etla vill kringskära pensionsslussen för arbetslösa och deltidspensionerna. Problemet är att de som blir arbetslösa på äldre dagar kan drabbas hårt. För att fungera måste livslängdsmodellen kombineras med något slags kompensation för dem som blir arbetslösa och har små möjligheter att längre få ett jobb, och dem som helt enkelt inte orkar fortsätta i arbetslivet.