Spritrallyt borde inte få råda över alkoholpolitiken
Regeringens beslut att höja alkoholskatten med bara hälften så mycket som den beslöt om i ramförhandlingarna i våras är ett nytt bevis för att beredningen av skattepolitiska beslut varit hafsig. Också skatten på utdelningar måste revideras efter ohållbara beräkningar och bankskatten som infördes vid årsskiftet har blivit en flopp eftersom skattebasen eroderade efter att den infördes. Budgetpolitiken är på lös sand då regeringen aningslöst deklarerar att skatteändringar inbringar så och så många miljoner i statskassan.
Motiveringen till att ta tillbaka en del av alkoholskattehöjningen är att spritrallyt från Estland går på allt högre varv. Dels har man hela tiden känt till vad alkoholsprisets inverkan på spritimporten är och dels är siffrorna på hur mycket införseln från Estland ökat högst osäkra. Det är inte långsiktig alkoholpolitik att följa öl- och vodkaturismens vindflöjel. Regeringen borde ha en klar linje för vad som är viktigare, att samla in så stora skatteintäkter som möjligt eller att minska alkoholkonsumtionen.
Det är inte ett sunt upplägg att två grannländer har radikalt olika alkoholskattesatser med vidhängande skytteltrafik efter de billigaste priserna. Någon grad av harmonisering av skattesatserna inom EU skulle vara att föredra. Tyvärr är chansen liten att den höga alkoholskatten i Finland blir modell för andra länder.